Budkavle på väg

Uppdraget var att åka ut till lanthandeln i Blackstad och ta en bild på den hästskjuts som skulle föra en budkavle från förra årets plöjnings- SM i Ottinge till det som ska äga rum i Kinna i början på oktober. Det blev ett betydligt mer omfattande uppdrag. För vem kan motstå en inbjudan att få sitta på en vagn mellan två ordentliga hästkarlar och i sakta mak färdas genom landskapet i underbart varmt sensommarväder? Inte kunde jag i alla fall.
Hästkarlarna heter Bengt Mårtensson och Ulf Fors, deras märrar som drog vagnen, Berlinda med fölet Doris och Stella med fölet Cornelia. Fölen är födda med en dags mellanrum i slutet av juni och var ute på sin första riktiga långtur.
Den första delen av färden gick från Blackstad till Toverum, där var det dags för matpaus. Fölen passade på att ta sig en slurk mjölk från mamma och vi stärkte oss med kaffe och smörgås. Bengt passade också på att spika på en av Berlindas skor lite bättre, den hade börjat lossna och det uppstod ett klickljud mot asfalten som de vana kuskarna genast hört och visste hur de skulle åtgärda.
Under den här sortens stilla framfart genom landskapet blir det gott om tid att prata och jag fick många hästhistorier mig till livs, här kommer ett urval:
Ulf berättade en han hört om när man körde grädde från mejeriet i Tyllinge och hade tvingats använda en häst som inte var van vid rutten. Hästen gick lugnt tills den kom fram till hyresbostäderna i byn, där blev det en 90 graders sväng, gräddtunnan stjälpte och allt rann ut på vägen. Förklaringen var att i hyreshuset bodde barnmorskan och hästen användes alltid när hon skulle hämtas, till mejeriet hade den aldrig haft något ärende.
Bengt mindes när han haft sin häst Stjärn utlånad under en längre tid till en man som rökte pipa.
- Hästen var van att vänta med att börja gå tills gubben satt sig på vagnen och tänt pipan. När jag fick den tillbaka fick jag lov att inhandla pipa och tobak och börja röka för hästen gick inte igång förrän han kände piprök.
Bengt har ett annat minne som han fått "äta upp" många gånger.
- Jag hade varit i Skåne och köpt en hingst. När den så småningom skulle kastreras upptäckte veterinären att det var redan gjort. Då förstod jag varför han aldrig hade varit intresserad av några ston och bara brydde sig om mat.
Sista delen av färden bar det ut på stora Vimmerbyvägen. Vårt ekipage fortsatte i samma lugna takt, även om övrig trafik blev både snabbare och tätare. Efter två avverkade mil började fölungarna visa tecken på trötthet och en av Bengts hästvänner kom med ett släp där de lastades upp och fick åka sista biten till målet vid Hörestadhult där de fick invänta sina mammor.
Min hemfärd företogs i baksätet på en bil. Efter att ha färdats i drygt två mil högt, luftigt och makligt kändes det både instängt, skramligt och allmänt ohälsosamt.