Brovaktaren jobbade 16 timmar om dygnet

Det är lätt att förstå Axel Olssons önskan om en ny modern bro när man tar del av hans arbetstider och anställningsvillkor. Han var skyldig att öppna bron över Stora Strömmen för yrkestrafik mellan klockan fyra på morgonen till åtta på kvällen med några få undantag i samband med att folk skulle till sina jobb på Grantorpet och till Tändsticksfabriken. - Det är 16 timmars passning. Orimligt lång tid, tyckte Axel. Så när fabriksarbetarna hade matrast passade Axel Olsson också på att äta lite och sticka in till stan för att handla. På sommaren var det knappt med fritiden för Olsson. Han drygade ut sin lön med att sälja bensin till fritidsbåtarna som lade till vid Slottsholmens bryggor. I genomsnitt fick Olsson öppna bron 15 gånger om dagen. Det var ett knog. Han fick börja med att köra bort nyfikna ungar från bron och se till att ingen fanns i vägen som kunde komma i kläm. Sedan hörde det till pjäsen att han nästan alltid fick vänta på någon bil som absolut skulle över innan han hunnit stänga grindarna. När alla preludier var överstökade kunde Axel äntligen sätta i gång med broöppningen. Han började med att veva igång det stora hjulet (jodå, folkhumorn döpte honom naturligtvis till Vevaxel) som lossade domkrafterna som höll bron i nivå med vägen. Sedan började den stora rundvandringen med veven som öppnade själva bron. När båtarna passerat så var det bara att börja om igen för att få bron tillbaka på plats. Det tog sin tid… Men det fanns de som uppskattade de långa väntetiderna vid broöppningarna. Stans många springschasar, till exempel. De kunde passa på att ta sig ett dopp vackra sommardagar ute på Skanviks klippor eller vid Lögarebergen - broöppning eller inte. De kunde alltid (blöta i håret) komma tillbaka till jobbet och skylla på bron om någon tyckte att det var borta för länge… Axel Olsson hade bara varit brovakt i två år 1966. Men han kände de flesta och många stannade gärna en stund för att prata om väder och vind. Han hade tidigare varit handelsman under 25 år på Östra Eknö. Men när en dotter skulle börja skolan i stan så tyckte han det var bekvämast att bo här inne. På vintern var det något lugnare för Olsson. Men tio-tolv fisketrålare skulle varje dag ut och in genom Stegeholms kanal. Under turistsäsongen var Olsson skyldig - på fasta tider - att öppna bron för fritidsbåtar fyra gånger. På söndagar tre gånger. - De får passa sina bestämda tider för har man semester har man inget annat att göra, ansåg Axel Olsson. Om man inte var nöjd med sakernas tillstånd och ville få bron öppnad vid någon annan tidpunkt så fick man ta upp plånboken och betala tio kronor. Fotnot: Den gamla träbron var från 1904. Dagens bro invigdes i februari 1980.

Brovaktaren jobbade 16 timmar om dygnet

- Visst är det på tiden att det blir en automatisk bro. Men det lär nog dröja. Vi ligger kanske i graven allihop innan den dagen kommer, funderade brovakten Axel Olsson när VT gjorde ett litet arbetsplatsreportage en het sommardag.