För att visa hur han menar, åker vi iväg en bit, till några gamla ekar som växer precis intill en granskog. Granarna är ganska stora. Flera av dem växer så nära ekarna att det uppstår trängsel.
– Man ska inte plantera så nära. Det ska vara ett avstånd på sex–sju meter minst, utanför ekens krona, säger Claes Siöstedt.
Om en ek står trångt, dör grenarna efter hand. På sikt kan hela trädet dö. Men det är inte bara trängsel som kan skada ekarna. De behöver också solljus.
– Eken är det mest solälskande trädet vi har. Det är en relikt från värmetiden, säger Claes.
Även nedre delen av ekens stam behöver sol. Claes visar några unga rönnplantor, som kommit upp intill de gamla ekarna.
– Sly verkar oförargligt, när det är smått, men på tio år växer det upp kolossalt mycket och skuggar stammen. Varenda markägare som har ekar som börjar bli gamla, borde röja runt dem vart tionde år. Mer behövs inte.
Fast om det är ekar som står riktigt trångt och mörkt, ska man inte ta bort allt runtom på en gång.
– Då får man jobba i små kilar, så att man släpper in ljuset successivt. Man får göra röjningen i fyra–fem omgångar. Annars börjar de torka och mår inte bra. Ekar verkar så robusta, men de är ganska känsliga egentligen, när det gäller beskuggning och igenväxning, eftersom de är så ljusälskande, säger Claes.
Gamla ekar är viktiga livsmiljöer för hundratals olika insekter och lavar. Även för flera av dem är solinstrålningen viktig.