Briarder på rätt spår i Verkebäck
Sammy tvekar inte en sekund. Han far rakt in i blåbärsriset med husse Janne Rhodin slängde i andra änden av repet. Under fem dagar har Svenska Briardklubben träningsläger i Västervik och skogarna runt Verkebäck är fulla av sniffande, lurviga varelser.
Zoie är sex år och utbildad räddningshund. I Stockholm där han och matte Elisabeth Eklöf bor har polisen tillräckligt med egna hundar för räddningsuppdrag så några verkliga räddningar blir det inte.
Foto:
- Bromsa, bromsa, manar spårinstruktör Jenny Melin. Janne håller hårt i repet och granviskorna slår i ansiktet när Sammy höjer tempot. Vi snubblar över stock och sten och saktar ner först när Sammy hittat en godbit längs spåret.
- Det är bra att hunden är glad, ropar Jenny uppmuntrande när vi fortsätter över mossan.
Till slut stannar Sammy, spåret slutar och belöningen, en gul boll i ett snöre, glimmar i en skogsglänta.
- Bra, vad duktigt du är! berömmer husse och rufsar om i Sammys svarta päls.
Sammy skäller, sträcker på sig och kräver mer köttbullar som belöning.
- Fort gick det, konstaterar Jenny. Här har vi mycket motivation. Nu belönar vi med mycket kul och tjohej.
Motivation är nyckeln för en lyckad spårning, och med hjälp av köttbullar och andra godbitar som läggs ut längs spåret lockas hunden att fortsätta och hålla sig motiverad. Här i skogarna är det mycket som kan bryta koncentrationen.
- Med hundar som tränat mer är det lättare, men nu måste vi se till att de olika spåren inte går in i varandra. Sen finns det ju dofter från harar och rådjur som stör.
För att göra det lite lättare för ovana hundar och deras förare finns det lite olika tekniker. Blotta åsynen av selen och repet som används vid spårning får hundarna att förstå vad som är på gång.
- Nu förstärkte med en synretning, förklarar Jenny. Sammy fick först leka med bollen och sedan se när spåraren försvann in i skogen med den. Det väcker extra nyfikenhet.
Spåraren snitslade samtidigt banan, så att hundföraren själv kan se vart spåret går.
Det är runt 40 briarder och deras hussar och mattar som slagit läger i Marsbäcken. Briarden är en fransk vall- och vakthund som är lättlärd och tycker om att spåra och söka. I Tyskland används de som polishundar, och också i Sverige utbildar många dem till tjänstehundar. Utseendet och samarbetsviljan och intresset för att jobba är vad som lockar några av lägrets hussar och mattar till rasen. Instruktörer som tränar hundar på SM-nivå finns med, och förväntningarna är höga.
- Det är en tillfredsställelse när hunden slocknar direkt efter att man varit ute och spårat, säger instruktören Jenny Melin som själv har med sig lilla schäfervalpen Criga. De blir så mycket tröttare när de får jobba med huvudet, än om man bara tar en promenad.
- Det är kul att prova på lite olika grenar, säger Zoies matte Elisabeth Eklöf.
Zoie är utbildad räddningshund och är duktig på att söka reda på människor vid till exempel jordbävningar. Men att spåra, som skiljer sig lite genom att hunden följer ett doftspår med nosen mot marken i ställt för att lokalisera något i luften, är han inte riktigt van vid. Elisabeth gör det extra svårt genom att gå på spåret från sidan där det är svårare att upptäcka. Efter en stund tröttnar Zoie och vädrar rådjur istället.
- Han vet var spåret är, men han tycker inte att det är så vansinnigt kul, skrattar Jenny.
Så jobbar vi med nyheter