Bra rutet, Olofsson

Årets första partiledardebatt bjöd på både ekonomisk- och utrikespolitisk debatt. En sak är klar - vänsterpartiets utrikespolitiska hållning borde diskvalificera partiet från Rosenbad.

Västervik2009-01-15 00:06
När höstens inledande partiledardebatt gick av stapeln satt Mona Sahlin bredvid miljöpartiets Maria Wetterstand. Lars Ohly satt långt ifrån dem när han inte gick mest omkring och njöt av att vara medialt omsusad för att ha ställts vid sidan av samarbetet med s och mp. Många turer har gått sedan den oktoberförmiddagen och under partiledardebatten i går fanns Lars Ohly vid Sahlins sida, liksom Peter Eriksson. Bilden av enighet skulle befästas på pressfotografernas kameralinser.Utrikes- och säkerhetspolitiken var ett hett debattområde under gårdagen. Sveriges hållning till det som sker i Israel och Gaza var en av statsministerns huvudtrådar i inledningsanförandet. Lars Ohly var snabb att pressa statsministern och de andra borgerliga partiledarna i fråga om Mellanösternkonflikten. De borgerliga, och även Mona Sahlins socialdemokrater, strävar efter samtal som kan leda till en fredlig utveckling i regionen, stopp på bombningar och vapensmuggling och en tvåstatslösning. Det är det som gäller. Det verkar däremot inte vara så för vänsterpartiet. Ett fördömande av Hamas sitter åtminstone väldigt långt inne. Lars Ohlys extrema hållning i frågan får något löjeväckande över sig. Utrikespolitiskt kan man inte ta Lars Ohly och hans kommunister på allvar. De är en belastning för det rödgröna samarbetet.Regeringens satsningar i krisens spår är bland de mest offensiva i Europa - att klaga på passivitet som s-ledaren Mona Sahlin gjorde vid mer än ett tillfälle under gårdagen, är att blunda för vad som sker. Och det var oerhört tydligt under gårdagens debatt att det borgerliga laget hade svaren på frågorna och det rödgröna slentrianmässiga floskler och ingen sammanhållen politik. Oppositionens höga svansföring är inte klädsam när de inte åstadkommit stort mer än några artiklar på Dagens Nyheters debattsida.Debattens kanske viktigaste och ideologiskt mest klockrena kommentar stod Maud Olofsson för när hon diskuterade kring vems skattepengarna i själva verket är. Det en fråga som är högst berättigad att ställa och som fler politiker av i dag borde reflektera mer kring. För i resonemanget ligger så mycket mer än politisk retorik. Har man grundsynen att skattepengarna är skattebetalarnas, och inte det statliga maskineriets, har man också i regel större ödmjukhet inför vad man gör för slantarna. Försiktighet med de gemensamma pengarna är en god princip, det är säkert också merparten av väljarna helt överens med Maud Olofsson om.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!