Anna har levt och jobbat med "riktiga" böcker hela sitt liv. Blev klar bibliotekarie redan 1976, och hon har jobbat på biblioteket i Ankarsrum ända sedan 1982. Vem skulle väl passa bättre att testa en nymodighet som en e-bokläsare?
Hon vrider och vänder på läsplattan. Första intrycket är att den är liten och nätt. Hon får låna den några timmar för en lite mer noggrann läsarundersökning. Och så kommer då omdömet. Lite diplomatiskt börjar hon med det positiva:
- Det verkar ju väldigt smidigt att kunna ha många böcker med sig, till exempel på en resa. Eller om man föredrar att ligga och läsa.
Sedan kommer vad hon anser är mindra bra.
- Jag får ingen känsla för boken. Jag vill gärna titta på omslaget och läsa texten om handlingen och om författaren. Kanske också bläddra lite i boken för att få en liten glimt av innehållet. Det kan du inte med en sådan här läsplatta.
Hon tycker också att sidorna blir lite små.
- Man får bläddra ganska ofta. Sedan speglar det sig lite på skärmen, i alla fall här på biblioteket. Det kanske är annorlunda i andra miljöer eller med en läslampa.
Hon ser inte e-boken som ett hot mot den vanliga boken, snarare som ett komplement.
- Jag kan också tänka mig att läsplattan är bra för många äldre eller personer med dålig syn eftersom bokstäverna går att förstora. Vi har ju särskilda böcker med stora bokstäver, men de tenderar att bli väldigt stora och klumpiga i omfång.