Installationsbild från "Jag kysser dina ögon". Bilderna och installationerna är inte allt. Man genomför även olika performance. Nya repeteras hela tiden.
Idag delar Conny Karlsson Lundgren sin tid mellan Stockholm och Hoby Mosse på Österlen, när han inte jobbar med utställningar på annan ort det vill säga. Född och uppvuxen är han däremot i Västervik.
Just nu gör han succé på Bonniers Konsthall med sin utställning Jag kysser dina ögon. Det är en utställning som sammanfattar eller i alla fall försöker sammanfatta hans 20 år som konstnär, ett slags nedslag "mitt i karriären".
Utställningen har kantats av positiva recensioner och blivit väl mottagen. Just nu är Conny Karlsson Lundgren i full färd att skapa katalog och repetera de olika performanceinslagen som utställningen bland annat består av. Det är fullt upp med andra ord.
Hur skulle du själv beskriva din konst för någon som inte är bekant med dig eller dina verk?
– Jag jobbar med rörlig bild, foto, arkivdokument, installationer och performance. Jag arbetar med en slags subjektiv historieskrivning där jag tittar på olika slags queera liv, hur det har sett ut, hur det ser ut nu och hur det kan komma att se ut i framtiden.
– Det är ett spår i mitt konstnärsskap, jag har flera. Men i den här utställningen valde vi att fokusera på det spåret.
– Jag är också väldigt intresserad av tid i de här frågorna. Även om man pratar om historia kan det ju säga något om vår samtid, det blir en slags cirkulär rörelse.
Just arkivarbete kan tyckas låta torrt i konstnärliga sammanhang, men det är det inte, menar Conny Karlsson Lundgren.
– Det handlar lite om hur man tittar på arkiv, det är en spegling av en samhällsform som handlar mer om kontroll av den bilden än om ren information. Många konstnärer började ifrågasätta den bilden. Hur är vi beskrivna? Så kan man skapa en subjektiv historieskrivning.
För Karlsson Lundgren är bland annat bögarnas historia i fokus men även arbetarklassens.
– I mitt arbete ser jag att det finns väldigt få queera röster, om det inte gäller domstolsdokument. Det är något man inte tillåtit, det kan ha rensats ut mycket innan man exempelvis skänkt material och samlingar till arkiven.
– Det är också en klassfråga. Det fattas mycket, till exempel material från olika minoritetsgrupper och marginaliserade röster, även arbetarröster. Det är alltså personer som inte tillhör medel- eller överklass, som inte ser det som självklart att deras liv har ett värde för kommande generationer. Men det har det ju, så klart.
I Jag kysser dina ögon finns sådana element med, berättelser som aldrig annars har blivit berättade. Om homosexuellas historia, om smussel i offentligheten, om domar mot homosexuella i en tid när könsligt umgänge mellan personer av samma kön var förbjudet i lag.
Det är också en berättelse om Connys eget liv, om vad som format honom som människa.
– Alla mina verk blir en slags självporträtt i förlängningen. Kanske inte så tydligt men personligen måste jag känna en koppling till materialet jag väljer att arbeta med.
Särskilt ser han det som extra viktigt att just nu lyfta fram frågor om queera rättigheter.
– Det är många av våra rättigheter som tas ifrån oss i världen just nu. Det är en superviktig fråga, och extra viktigt att göra just nu.
Hur har Västervik format dig och ditt konstnärskap?
– Jag tänker att klassperspektivet är jätteviktigt. Jag kommer från en sådan bakgrund, min mamma jobbade på Electrolux under hela min uppväxt. För mig som "småstadsbög" blir det tydligt hur den typen av uppväxt har format mig, och vilken betydelse det har haft.
– Det var en tid när exempelvis aidsepidemin låg som ett hot, innan det fanns bromsmediciner, när fördomar verkligen fanns överallt.
Några som också format honom var lärarna på högstadiet; Hoschang Moschiri och Lise-Lott Gustafsson Moschiri. De öppnade hans ögon för konsten.
– Jag är väldigt tacksam för bildlärare jag har haft, både i bild och skapande verkstad. Det hjälpte mig att ta mig vidare till bildlinjen på gymnasiet och därifrån ta mig vidare till konsthögskolan. De gav mig också ett annat sätt att se på konst som jag inte hade med mig hemifrån på samma sätt.
Och så passar han på att skicka med en liten...fundering?
– I Sverige har jag ställt ut på många konsthallar, även på mindre orter än Västervik. Det finns jättemånga fina små regionala konsthallar överallt. Men inte i Västervik. Och har väl aldrig riktigt funnits. Varför är det så? Konst och kultur har aldrig varit speciellt stort i Västervik.
En installationsbild från "Jag kysser dina ögon". Hur har homosexuella skildrats genom tiderna? Utställningen pågår fram till och med den 7 april.