Som rektor hände det att hon höll tal för föräldrar och hon minns att många föräldrar bara väntade på att hon skulle berätta om något samtal med ett barn. "Det var så härligt att få en hel kyrka med 400 pers att skratta."
Boel Runesson har arbetat som både rektor och fritidspedagog på flera skolor i kommunen. Under alla år har hennes dörr stått öppen och hon har sett till att verkligen prata med barnen och lyssna på vad de har att säga.
Som den där gången när ett pojkgäng frågade om hon ville ha en tatuering mot kortbetalning eller den där gången när några barn försökte övertala henne om att "köpa in" en speciell sorts knäckebröd till skolmatsalen. Eller kanske den där gången när en pojke frågade henne om hon tror på Gud.
Alla de där spontana mötena i vardagen har hon dokumenterat. Lapparna har hon lagt i en mapp och sen har hon tänkt att hon ska göra en bok av lapparna någon gång.
Och nu har alltså alla de där mötena blivit en färdigtryckt bok.
– Det är viktigt att möta barn och ta deras tankar på allvar. De brukar ofta säga det mest intressanta när man ställer en andra fråga, säger Boel Runesson som har samlat på ögonblick från såväl spontana samtal som från intervjuer.
Boel Runessons växthus ligger granne med en bilverkstad.
När hon utbildade sig till rektor var en av uppgifterna att intervjua skolelever. Boel tyckte att det var ett bra sätt att få reda på vad barnen tyckte om olika saker och valde att fortsätta även när hon var färdigutbildad.
Under årens lopp har hon intervjuat många tredje- och sjätteklassare. Och barnen har faktiskt hjälpt henne att göra skolorna hon arbetat på ännu bättre.
– När andra kullen sjätteklassare sa att de lärde sig väldigt mycket engelska så frågade jag engelskaläraren vad han gjorde för att det skulle bli så. Och det ledde faktiskt till att vi ordnade en vidareutbildning i engelska för de andra lärarna.
Boel Runesson har en ateljé. Här skapar hon. Dagens projekt är att måla med textilfärg på en loppisköpt duk.
Boel har alltid varit nyfiken på vad barn tänker och tycker. Under åren har hon särskilt funderat över om barn känner framtidstro. Hon har också funderat på om dagens samhälle, där vi matas med information från en massa olika håll, har förändrat den saken och lett till att dagens barn ser mörkare på framtiden.
– Men jag har kommit fram till att barnen har framtidstro. Jag har faktiskt aldrig mött ett barn som sett mörkt på framtiden. Jag trodde att jag skulle hitta mer sånt, men det gjorde jag inte.
Vad har barnen du pratat med under alla dessa år lärt dig?
– De har lärt mig vikten att lyssna. Alla samtal har stärkt min tanke om hur viktigt det är att lyssna.
Boel Runesson tycker att vi människor pratar alldeles för lite med varandra. Att vi egentligen behöver mötas mer än vad vi gör. Hon tror att alla skärmar och all teknik ställer till det. I dag väljer vi ju oftare att skriva meddelanden till varandra än att prata, funderar hon.
Boel Runesson har under åren samlat anteckningar från sina möten och samtal med barn, både spontana och i intervjuform. "Man måste låta barn få prata och berätta saker."
Vad vill du med boken?
– Jag vill belysa vikten av att prata med barn. De har ett stort behov av att uttrycka sig. Jag är fascinerad av hur kloka barn är om man omsätter det till den lilla livserfarenhet de har, säger hon och fortsätter.
– Jag tror att det vore bra om alla hade en pratstund med sina barn varje dag. Då kan det verkligen komma fram fantastiska saker. De är fulla med intryck och de behöver ha en vuxen att prata med.
Vad är bra pratställen?
– I sängen. I soffan, även när tv:n är på. Och vid matbordet.
Boel Runesson gillar att arbeta i trädgården och ganska nyligen byggde hon ett växthus.
I dag tar olika typer av skärmar mycket tid.
– Jag tror att det är bra att ha ett regelverk som berättar när barnen får sitta och spela och när de inte får det. Allt tittande på skärmar blir ett slags kontaktlöshet. Vi människor behöver prata om alla intryck vi fått, säger Boel Runesson.
Boel Runesson bor på Storgatan i Gamleby och har jobbat på flera skolor i kommunen, både i Loftahammar och Västervik.
Boel Runesson syr grodor också. Hon minns när ett av barnbarn kom fram och frågade om en ostoppad groda var död. Då fyllde hon den med ris.
Boel Runesson brukar köpa gamla tyger och broderier på loppis som hon sedan använder till att exempelvis dekorera väskor.
Boel Runesson letar under snön efter blommande julrosor.
Boel Runesson syr grodor och målar tavlor.
Boel Runesson läser i sin bok "Vem vill dö i en brevlåda". I boken finns berättelser om Boels möten med barn i rollen som mamma, mormor, rektor och fritidspedagog.