De många gravarna är fritt utplacerade. Hjärtan och änglar i porslin men också blommor i olika färger, fyller gräsmattan. "Saknar dig Ludde", står det på en gravsten i vit text. Vi träffar Ola Bewernick, parkarbetare på Västervik miljö och energi, på djurkyrkogården.
– Intresset för gravarna varierar. Vissa kommer ofta och pyntar eller sörjer medan andra låter dem stå orörda, berättar han när vi vandrar längs mittgången, kantad av glansiga stenar och ljus.
På djurkyrkogården har Ola Bewernick klippt gräs och grävt gravar i 22 år.
– Vi har en del äldre gravar från tidigt 80-tal, men annars får de i regel bara vara kvar i tio år. Jag vet inte hur många djur som ligger här idag, med det tillkommer i alla fall omkring 15 nya varje år, säger han.
Till djurkyrkogården är endast husdjur välkomna och enligt Ola Bewernick, är det mest hundar och katter, men även vissa mindre djur som vilar på platsen. Att begrava en häst är inte tillåtet då gravarna är för små.
– Ryktet säger att det ligger en hästman under jorden här någonstans, som en symbolisk gest, fortsätter han.
Att begrava ett djur fungerar i stort sätt som vid en vanlig begravning. Men stämningen under ceremonierna, menar Ola Bewernick, kan variera.
– Vissa är väldigt ledsna och gråter medan andra är lugna. Ett intresse för att begrava sina djur på kyrkogården forsätter dock att finnas. Det här är en viktig plats för många djurägare, säger han.