Blod, eld och krigsskepp på museet

När man pratar om krigsföring till havs under renässansen handlar det ofta om svarta kanoner och kungar som ståtar i fören. Men en workshop har samlat forskare från hela Europa för att sätta fingret på krigets ångest och fasor.

Dök. Alexzandra Hildred var en av de första dykarna på vraket Mary Rose. Hon deltog också under forskarnas workshop i Västervik.

Dök. Alexzandra Hildred var en av de första dykarna på vraket Mary Rose. Hon deltog också under forskarnas workshop i Västervik.

Foto: Andreas Johansson

Västervik2016-05-24 05:30

Västerviks museum ska under ett par dagar vara centrum för en workshop som samlat forskare från stora delar av Europa. Målet har varit att prata om maritim krigsföring under 1500 och 1600- talet. Södertörns högskola och Västerviks museum har ett pågående samarbete runt skeppsvraket Mars Makalös, ett skepp som passar väl in i sammanhanget.

Den här gången har diskussionerna varit lite annorlunda. Det berättar Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola och vetenskaplig ledare för Mars Makalösprojektet.

– När man pratar om krigsföring till havs, är det ofta samma historia man berättar. Hur många kanoner skeppen hade, vem som beställde dem och fakta och detaljer om slagen. Men vi vill undersöka den mänskliga sidan.

– Vi vill se hur man mådde och också mår i krig, uppmärksamma den mänskliga sidan. Det måste har varit ett fruktansvärd skräck och ångest mitt i krigets vansinne. Det är i slutändan så vi kan lära oss av historien, genom att studera oss själva som människor, säger han.

Det finns olika slags skriftliga källor som berättar om känslan av att befinna sig mitt i röken och elden, och hur det känns att i krig ta en annan människas liv. Och som arkeologer kan man återskapa miljön för att bättre förstå hur det måste ha känts.

– Det man slås av är att man dras med. Det är en obehaglig upplevelse att konfronteras med. Stora slag är inte häftiga, den fruktansvärda biten av det hela är lätt att glömma, även när vi gör utställningar på museum.

Meningen är att forskarnas diskussioner ska utmynna i en antologi som museet ska publicera.

Senare under kvällen berättade också Alexzandra Hildred, forskningsansvarig på Mary Rosemuseet, om sin egen resa vid bärgningen av skeppet. Mary Rose och Mars Makalös har mycket gemensamt. Mary Rose förliste 1545 och var ett av Henry den åttondes viktigaste skepp. 1982 bärgades skeppet, i en världens mest kostsamma bärgningar.

Alexzandra Hildred poängterar innan föredraget vikten av att levandegöra individer, för att förstå historien, på samma sätt som man gjort under dagen.

Hennes föredrag handlade om den svåra och kostsamma grävningen vid vraket utanför Portsmouths hamn. Många vardagliga objekt från tiden hittades tillsammans med bland annat kanoner, vilket är något av hennes expertområde.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om