Ingela Svensson är inte den som är rädd för att sticka ut hakan och säga vad hon tycker.
– Jag blir mer och mer feminist, ju äldre jag blir, konstaterar hon.
Hennes yrke är lantbrukare hemma på gården Gölinge i Odensvi, men hon är också engagerad i politiken, som förste vice ordförande i socialnämnden för Centerpartiet.
Från 2007 till 2013 satt hon i Arlas koncernstyrelse, där hon till en början var ensam kvinna. Sedan blev de två. Styrelsen bestod inledningsvis av sex svenskar och åtta danskar. Senare kom även Tyskland och England med. Då utökades styrelsen.
Hur ska man få fler kvinnor på höga poster?– En viktig sak är valberedningarna: att det är blandat folk, både män och kvinnor, säger hon.
I grund och botten handlar det om hur man bedömer kompetens.
– Män letar efter någon som är likadan som de själva, säger Ingela Svensson.
Hon menar att vi måste komma över en viss nivå, när det gäller antalet kvinnor på högre poster.
– Det finns en magisk gräns på 30 procent. Under den betraktas man som en minoritet, något som är udda.
För att få fler kvinnor att engagera sig politiskt kan man underlätta genom att välja mötestider som passar dem, till exempel dagtid för småbarnsföräldrar.
Den regionala strategin för jämställdhet, som länsstyrelsen nu har tagit fram, ska fungera som en plattform för det lokala arbetet med dessa frågor.
Målgruppen är framförallt offentliga aktörer, som exempelvis kommunerna, som måste ansluta sig för att vara med. Tanken är sedan att varje kommun ska ta fram en egen handlingsplan.
För kommunalrådet Tomas Kronståhl (S) är det självklart att Västervik ska ansluta sig.
– Jag har faktiskt uppmanat alla kommuner att göra det, utifrån min roll som ordförande i primärkommunala nämnden. Det är väldigt viktiga frågor och det är bra med en länsgemensam syn på det här, säger han.
Först och främst anser han att vi måste börja värdera mäns och kvinnors jobb lika mycket. Könet ska inte avgöra hur ett jobb värderas.
Han är medveten om att det är färre kvinnor än män på chefsposter i kommunen:
– Vi behöver tänka på det, när vi ersätter de gamla gubbarna som är överallt.
Både han och Ingela Svensson tycker att det känns frustrerande att vi inte har kommit längre i dessa frågor i Sverige, efter alla dessa år. Speciellt som så många ändå tycker att det här är viktigt.