Skyddsänglar
Det var i och med dessa bilder som fröet såddes till det som i dag är Bistånd Östeuropa. Från att ha varit relativt små insatser med insamlingsbössor har verksamheten expanderat till en regelrätt storinsats som hjälper utsatta barn och ungdomar i Rumänien och på senare tid även i grannlandet Moldavien.
På Fridsborgsgatan 17 finns produkten av många långa års slit i de utsatta barnens namn. Secondhandbutiken är hjärtat i en organisation där man fortfarande brinner för de handikappade barnens levnadsvillkor. VT stämde träff med två av de omkring 40 eldsjälar som fortfarande ägnar stor del av sina liv åt att ge barnen en bättre livssituation.
Iris Nilsson och Heléne Sjöstrand tar emot på ett litet kontor i affärens lokaler och Iris börjar berätta om verksamhetens utveckling och något komplicerade historia. Iris har varit med sen starten 1990 och minns än idag de starka bilderna:
- Det var otroliga bilder av vanvård som inte lämnade något oberörd, minns hon. Har man själv erfarenhet av att ta hand om utvecklingsstörda barn var det omöjligt att inte bli väldigt illa berörd och känna att man var tvungen att göra något.
Iris hade stor erfarenhet genom sitt medlemskap i FUB, Föreningen för utvecklingstörda barn och hängde snabbt på när Anders Gunneheim tog det första initiativet och grundlade idén till Rumäniens barn, som Bistånd Östeuropa först hette.
- I början var vi några stycken som stod på stan med insamlingsbössor. Pengarna vi fick ihop skickade vi till Rädda Barnen. Men vi kände att det behövdes något mer.
Föreningens medlemmar började samla in kläder, mat och leksaker och fick en plats i en konvoj med hjälpsändningar.
- Det var svårt i början, själva insamlandet gick bra men problemen med att få tillgång till barnhemmen var stora, berätta Iris.
Hjälpen var inte helt välkommen från statligt håll. Rumäniens stora byråkratiska apparat satte käppar i hjulen, barnhemmen var något man från statligt håll inte stödde, det var upp till kommunerna själva, samtidigt hade man i Rumänien en helt annan syn på barnen än vad man hade i Sverige.
- Man såg på barnen som en stor massa som egentligen bara var till besvär. Det var upp till föräldrar och släktingar, om några sådana fanns, att själva lösa situationen.
Och sen kom omvärlden och ville hjälpa till. Att erkänna barnhemmen och barnens existens vore i sig ett misslyckande. Det var inte så man ville presentera det nya Rumänien, ett land som nyss blivit av med sin diktator och ville blicka framåt.
-Vi fick kontakt med ett barnhem i Videle men det var fortfarande svårt, fortsätter Iris. Föreståndarinnan som visat intresse för vår hjälp, som inte bara handlade om materiella ting, utan även utbildning och erfarenhet av ett humant arbetsätt, fick sluta.
I och med olika kontakter började arbetet flyta på lite bättre, även om inkörningstiden var lång och svår. Tillslut etablerade Bistånd Östeuropa kontakt med ett barnhem i Tirgu Mures som ligger i norra Rumänien. Och efter det har arbetet fortsatt och utökats.
I dag hjälper Bistånd Östeuropa många barn och ungdomar på olika sätt. Heléne Sjöstrand som är kontaktperson och kassör i föreningen berättar mer:
- Butiken är stommen, förklarar Heléne. Pengarna som vi tjänar in här går till olika projekt, det är renovering av ett hus för ungdomar som snart måste flytta från barnhemmen, utbildning av personal på plats och mat för dagen för fattiga barn. Vi har bland annat anställt assistenter och en psykolog i Tirgu Mures, allt betalas med pengar som butiken genererar. Och vi har massor av andra projekt, det blir ringar på vattnet som sprider sig till andra platser där vi känner att vi måste hjälpa till. Senast till Moldavien.
Butiken i sig har en lång historia. Efter tillfälliga lokaler så eldhärjades den mer fasta som låg i centrum av det som idag är Gertrudsvik. I dag är man väldigt nöjd men den befintliga butiken, något som hela tiden skiner igenom när Iris och Heléne pratar. De kan inte nog tacka alla som stödjer verksamheten:
- Vi arbetar med otroliga människor! Insatserna från alla ideella i butiken och i hela organisationen är fantastiska, alla dessa människor lägger ner så mycket tid och möda för att hjälpa andra. Helt gratis! För att inte tala om alla Västervikare och andra som skänker saker till oss. Det är rörande och väldigt inspirerande, nickar båda två.
Bistånd Östeuropa har vuxit sen starten och är nu en livssviktig hjälp till fattiga och utsatta barn och ungdomar. Utan gåvorna och sakerna som skänks och medlemmarnas ideella arbete hade barnen levt ett svårt och hårt liv. Om de hade levt alls. Arbetet har hjälpt och fortsätter hjälpa. Riktigt engagemang känner man igen när man ser det, det lyser ur ögonen och munnen hinner knappt med allt man vill berätta. Det är dags för stängning och ännu en dag i barnens tjänst är till ända.