Biografin och memoarboken - ett världspolitiskt sällskap

Det blev Margret Thatchers Åren på Downing Street, måhända inte till min fars förtjusning - men mitt politiska intresse hade växt sig starkt under detta sista år i grundskolan. Antalet biografier som jag lånat i både föräldrarnas bokhyllor och i bibliotekets var många. För mig öppnade biografin och memoarboken som fenomen, dörren till ett politiskt engagemang. Även om memoarböcker och biografier till viss del skiljer sig åt till sin karaktär - finns det en människa bakom raderna som porträtterar eller porträtteras. Ofta ger dessa en bild av vad som hände bakom besluten eller åsikterna som formades. Ohyggligt intressant.Winston Churchill tittar på mig varje dag under mitt arbete vid skrivbordet på mitt tjänsterum. En gammal krigsaffisch från andra världskriget med Churchill i förgrunden är vad det rör sig om. Tidigare tittade han på mig när jag satt vid skrivbordet hemma i Malmö och han var en självklar maskot att ta med hit till Västervik. Churchill har varit en ständig följeslagare till mig. Hans levnad täcker in min absoluta favoritperiod i historien och hans levnadsöde är nästan lika dramatiskt som perioden i sig. Han stod tydligt och rakryggat upp för sina värderingar, blev ledare för de konservativa när han var på väg mot de 70, rökte enorma mängder cigarrer och drack på tok för mycket. Så pass mycket att dagens svenska socialstyrelse för länge sedan skulle klassat honom som alkoholist. Han hade ekonomiska bekymmer, problem i familjen och inte minst svåra återkommande depressioner. I en av otalet Churchillbiografier målas en bild upp av när sekreteraren kom in i hans sovrum på lantstället Chartwell och Churchill satt och arbetade i sängen med hunden vid fötterna, katten i knäet och fågeln sittandes på hans hjässa. Vilken bild av en krigsherre. Bilden av personen Churchill är mångfasetterad och sammansatt, både gott och ont, stort som smått.Så förefaller det inte med hans motståndare i kriget - Adolf Hitler. Hans dåd var omänskliga och grymma, liksom hans syn på individen. Men personen Hitler - alltså Adolf - hur var han? Det finns en rad myter och många är de som tror på dessa, som litar till skvallret och svartmålningen av en redan av sina handlingar och värderingar svartmålad person. I mitt tidigare arbete som historielärare på högstadiet och gymnasiet, har jag ständigt mötts av en ensidig och närmast demonisk Hitlerbild ifrån mina elever. Hur kunde tyskarna vara så tokiga att de röstade på en så osympatisk och hemsk galning? frågar de när kapitlet mellankrigstiden ska avhandlas. Det handlar om balans och nyanser. Krigsfilmer från Hollywood målar ofta upp bilden av de onda tyskarna eller om filmerna skildrar kalla kriget - den ryslige ryssen. Det är svart och vitt som gäller. Enkelt att avfärda och tycka illa om det onda och men å andra sidan enkelt att köpa det goda med hull och hår. Ett antal exempel i den tyska filmfloran, som är goda försök till att nyansera och därigenom problematisera bilden av tyranniet - är filmer som till exempel Undergången och Stalingrad. Under förra veckans höstruskväder läste jag ett mycket bra svenskt bidrag till nyansering, den senaste Adolf Hitler-biografin av Bengt Liljegren. Boken har tidigare recenserats här i bladet av Bengt Faleij och jag instämmer i hans funderingar - det är en riktigt bra biografi, lättillgänglig och läsaren får en bild av personen Adolf Hitler och inte minst - den avfärdar myter.En del som känner sig trygga i myten om dåren Hitler menar ofta indirekt att myten i sig utgör ett viktigt värn mot att en ny Hitler ska komma fram. Jag tror att det är raka motsatsen. Det finns inga raka svar på vad som gör en person till en tyrann. Men fler nyanser kan göra det obegripliga lite mer förståeligt och räta ut några frågetecken.

Biografin och memoarboken - ett världspolitiskt sällskap

Vid varje skolavslutning åkte familjen en tur till Danmark med färjan som trafikerade Limhamn och den mysiga lilla byn Dragör. Vid middagen i aktersalongen fick jag pengar i avslutningspresent och för dessa inhandlade jag dagen efter min första egna memoarbok.