Bin vill ha sol och värme
Under en lång och mörk vinter är det inte bara vi människor som längtar efter en varm och solig vår. För bina är det en livsnödvändighet.
Arbetsamma bin. De bin som har klarat vintern har börjat arbeta för att samla nektar och pollen, men den långa vintern har inte varit lätt och ständiga angrepp från varroa-kvalster (en liten fästing som lever på bin) försvagar många bisamhällen och gör bina så sjuka att de inte klarar vintern. Göran Karlsson är biodlare i Västerviks biodlarförening och visar hur bina som tagit sig igenom vintern nu arbetar för fullt med att tillverka honung när våren är här igen. FOTO: ANDERS LILJEGREN
Foto:
- Bland våra bin på Kulbacken har två samhällen dött och vi har ett bortfall på ungefär 10-20 procent av bina i Västervikstrakten, säger Göran Karlsson, kassör i Västerviks biodlarförening.
Men binas värsta fiende är varken kylan eller mörkret, de håller nämligen ungefär 35 grader i sin kupa och roterar i klot. Dessutom får de sockerlösning att äta när det är ont om mat. Den värsta fienden är varroan. Det lilla kvalstret som livnär sig på bin, försvagar deras motståndskraft och gör dem mer mottagliga för virussjukdomar.
- Den gör med bin, vad aids gör med människor. Den försvagar immunförsvaret så att bina inte kan hålla sig friska under vintern, säger Göran Karlsson.
Varroa-fästingen suger heller inte bara blodvätska ur de vuxna bina, de använder yngelceller att lägga ägg i. Bina blir så försvagade av kvalstret att bisamhället inte överlever så länge om inte antalet kvalster hålls nere.
- Det är fästingen som är orsaken till att så många bin dör under vintern nuförtiden. Siffran är mycket högre än den var för tio år sedan när varroan kom. Förr var det sällan man förlorade flera samhällen en vinter, säger Göran Karlsson.
Varroan kan bekämpas ekologiskt med naturliga syror, till exempel myrsyra, mjölksyra och oxalsyra. Det är den metoden de använder på bina på Kulbacken.
- Vi kan göra det eftersom vi har en så liten odling, men de som odlar professionellt måste tyvärr ofta ta till kemiska bekämpningsmedel, säger han.
När nu våren dessutom har dröjt längre än vanligt har de fått gå in och mata bina med sockerlösning för att de ska klara sig.
En annan anledning till att vi ser färre bin på vårarna nuförtiden är att intresset för att odla bin minskar. Och enligt Göran Karlsson finns det flera vita fläckar runt Västervik där det inte finns några bin alls. Där blir pollineringen av blommor sämre och det kommer inte så mycket äpplen och päron på träden.
- Att ha bin i närheten kan öka avkastningen med 20 procent, men ett bi flyger bara ungefär tre kilometer från bikupan. Annars räcker inte kraften till att ta sig tillbaka igen, säger han.
Men tack vare några soliga dagar har bina som finns kvar på Kulbacken nu hittat både nektar och pollen och honungstillverkningen har börjat. Nu får vi hålla tummarna för mer sol och värme så att det blir mycket honung till hösten.
Så jobbar vi med nyheter