Bevara visorna
Viktigt kulturarv på väg att försvinna.
Visarkivarie Marcus Brännström vill ha tag på folk som kan gamla visor för att se till att den lokala viskulturen bevaras. Foto: ANDERS STEINER
Foto:
- Vi vill bevara den lokala viskulturen, säger Marcus Brännström, visarkivarie.
Vissamlingarna söker nu efter material som folk kan ha hemma, handskrivna sångböcker, noter, gamla foton på vissångare och inspelningar med sånger.
- Vi skulle också gärna vilja komma i kontakt med folk som kan äldre visor, text och melodi. Sångröst eller inte spelar ingen roll, vi gör gärna en inspelning ändå.
Vissamlingarna samarbetar med visarkivet i Stockholm och där finns inspelningar från visor från många olika delar av landet, men just i trakten runt Västervik och Vimmerby är det en vit fläck.
- Det skulle vara roligt att få in lite härifrån eftersom Västervik har mycket intyresdsant vismaterial.
- Vi har redan en del material, men vi tror det finns mycket mer.
Har man något som man tror kan vara av intresse är det bara att höra av sig.
- Många har säkert handskrivna visböcker, gamla schlagerhäften och annat liggande på vinden som de inte vet vad de ska göra av och det är just sådant vi vill ha tag på.
Anledningen till att Marcus Brännström tycker det är viktigt att bevara de gamla visorna är inte bara för att just visorna är intressanta.
- Texterna kan berätta så oerhört mycket om tiden som var. I en text från 40-talet kan det till exempel handla om gengasbilar.
Marcus anser att vi genom vistexterna får se hur livet kunde vara förr. Som exempel visar han en text från en handskriven visbok de fått in till visbiblioteket. Den är skriven 1917 av en kvinna som arbetade på S:ta Gertruds sjukhus.
Där berättas en av patienternas historia, hur hon kom dit, varför hon var där och vad som hände sedan. Vi får en inblick i hur livet kunde vara för en mentalpatient i början av 1900-talet.
Så jobbar vi med nyheter