Bettan fann sitt Skönaro

I Hallingeberg, mitt i korset där vägen delar sig mot Blackstad och Hummelstad, ligger Skönaro. Under förra sommaren kunde förbipasserande se en till-salu-skylt hänga i ett äppleträd. I augusti försvann skylten för då flyttade Elisabet Dillner in i Skönaro.
?.Kan man tänka sig ett bättre namn på ett hus? frågar hon när jag gör ett besök för att höra hur hon som bott hela sitt liv i Dalarna hamnat där.

Det visar sig att kontakterna med Hallingeberg började när hon tillbringade två oförglömliga somrar som så kallat sommarbarn hos familjen Valter och Valdy Carlsson i grannbyn Skälhem.
Kontakterna bröts när sommarvistelsen var slut för att återupptas för sex år sedan.
? Gunn Green, en av flickorna i familjen, skulle fylla 50 år och hennes syster hade hittat på att jag skulle utgöra en överraskningspresent. Du kan tro att Gunn blev överraskad och glad. ?Men var har ni fått tag i Bettan? ropade hon högt. Efter den kvällen bestämde vi att hålla kontakten.

Elisabet, eller Bettan som hon mest kallas, berättar att hon efter det började fundera på att kanske flytta ned till Småland. Att den äldsta dottern hade flyttat till Jönköping var förstås också ett starkt skäl till att hon ville söderut. Det blev många sökningar på Internet efter hus i Jönköpings län innan hon en dag utökade sökandet till Kalmar län.
? Och vad får jag se om inte ett hus till salu i Greby Hallingeberg. Jag tog dottern med ned och tittade på huset. Jag kände direkt att jag hittat min drömkåk. Jag satte mig på en stol i köket och sa till min dotter att här stannar jag. Jag ringde mäklaren på direkten och sa: Hjälp mig och tala om hur man gör när man köper ett hus för det har jag aldrig gjort förr.
Elisabet fick all hjälp hon kunde önska och dessutom lån i banken. När hon flyttade in hade hon också övertagit nästan alla möbler från den förra ägaren. Under åren i Dalarna hade hon flyttat så många gånger att det egna bohaget inte var så stort.

När Elisabet kom till ro i Skönaro tog hon sig före med att räkna efter hur många gånger hon bytt adress genom åren, och det blev summa 24 gånger. På varje nytt ställe berättar hon att hon börjat med att måla, tapetsera och göra om för att få lägenheten att kännas personlig.
? Här har jag inte ändrat någonting, säger hon. Det känns som det här huset har stått och väntat på mig i alla år som jag flyttat runt utan att finna mig till rätta.
Sedan Elisabet flyttade till Hallingberg har hon börjat köra bil igen efter 20 års uppehåll. Det blev vännen Gunn som fick sitta bredvid i början och instruera. Genom svärsonen har hon också skaffat sig arbete. Varje dag reser hon till Södra vi för att sköta kontoret åt ett företag som gör ? handsfree? till mobiltelefoner.

Hon tycker att hon klarat det första halvåret som landsbygdsbo och husägare alldeles utmärkt.
? Jag har underbara grannar här säger hon. De ställer upp och ger goda råd och hjälper till när det uppstår problem. Vill jag ha sällskap så är det gångavstånd till vännen Gunn, och när det är lov i skolan så kommer alltid något av de tre barnen med familjer och hälsar på. Huset är stort nog för alla.
Elisabet har ännu inte hittat något som är negativt med flytten. Hon tycker till och med att dialekten som talas i trakterna är vacker. Något som hon brukar påpeka när folk blir lyriska över hennes dalmål.
På min fråga hur hennes gamla vänner och släktingar i Dalarna har reagerat på flytten säger hon att det varit blandat.
? Men det var nog bra att jag flyttade innan TV-programmet ? Mitt nya liv? började annars hade de nog sagt att: Nu har Bettan sett för mycket på TV.