Berättade om musiktraditioner i Tjust

Folkmusiktraditionerna i Tjust var ämnet när riksspelmannen och chefen för Smålands Musikarkiv, Magnus Gustafsson, gästade Västervik på fredagen. Besöket var ett av de många föreläsningar som Smålands Akademi arrangerat och hölls passande nog i Vissamlingarnas lokaler.
Magnus Gustafsson inledde med att berätta om den insamlingsprocess av folkvisor som startade mot slutet av 1700-talet. Den kom till stånd tack vare vetenskapsmän och författare som Voltaire och Rousseau vilka önskade en återgång till "ursprunget" och det "naturliga".
Dessa tankar resulterade i ett omfattande insamlings- och utgivningsarbete runt om i Europa.

Magnus Gustafsson berättade att det funnits ett stort antal spelmän och upptecknare av folkvisor i Tjust.
En av det tidiga 1800-talets samlare var Kristian Wide, vars uppteckningar nu finns bevarade på Kungliga vitterhets- och vetenskapsakademin i Stockholm. Denne samlade melodier från Locknevi och Ringarum liksom från Vikbolandet utanför Norrköping.
En annan samlare och upptecknare var den excentriske organisten Carl-Erik Söderling från Västervik som var ungefär samtida med Kristian Wide. Söderling var under några år bosatt i Sydamerika och reste även till Kina, Japan och Söderhavsöarna för uppteckning av musik. Han drabbades av utpräglat nationalromantiska tankar och skrev under dessa resor ett stort antal brev till Kungliga Musikaliska Akademin i Stockholm. I dessa brev ville han härleda en mångfald musikaliska influenser till Sverige. På grund av detta nationalromantiska övermod uppfattade man honom på Musikaliska akademin som lite smågalen, förklarade Magnus Gustafsson.
Söderling drev tesen att all folkmusik i världen är besläktad, det vill säga att all folkmusik i världen har vissa gemensamma drag.

Vid sidan av dessa insamlingar har det i Tjust också återfunnits ett stort antal primärkällor som utgörs av handskrivna noter.
- Tjust är faktiskt ett av de områden i Sverige som har flest antal nedtecknade notböcker, sade Magnus Gustafsson.
Avslutningsvis berättade han om den otvivelaktigt mest omtalade, eller kanske snarare ökände, av traktens alla spelmän; Riztman från Lofta socken. Hans egentliga namn var Carl Ulrik Retzman men det var som Riztman han var känd bland traktens invånare. Det gick många historier om denne man (född 1786).

Vad man vet var han en kringvandrande som ofta hamnade i konflikt med kyrkan. På sätt och vis fungerade han också som en vandrande musikinstitution i trakten eftersom han lärde unga pojkar att spela fiol. Somliga påstod att han var i maskopi med onda makter, andra att han kunde trolla och bota sjukdomar. Det sades också att han ägde en bok om svartkonst. Själv underhöll han gärna myten om sig själv berättade Magnus Gustafsson. Ett talande exempel på detta är att han hade en vass spets på sin stråke vilken han plötsligt kunde svinga upp i taket så att den fastnade där. I kyrkboken stod det om honom att han var en "usling".
En av dem som gjort låtuppteckningar efter Riztman var den tidigare nämnde Carl-Erik Söderling.
Magnus Gustafsson avslutade sitt framförande med att själv på fiol spela en av Riztmans medryckande melodier som upptecknats just av Carl-Erik Söderling.