Barocktoner med fjärilvingar

Torsdagens "Musik i sommarkväll" i Sankta Gertruds kyrka handlade om barock, alltså musik som började tränga ut renässansmusiken sådär omkring 1500. Och själv råkade ut för liknande konkurrens när rokokon bröt sig in med lite galantare svängar på 1700-talet. Torsdagskvällens gäster var trion Les Papillons. Det ordet kan betyda en hel del, men här är det säkert fråga om fjärilar. För är det något de tre särskilt vill så är det att få flykt över musiken.Kyoko Nakazavas instrument är en barockoboe. Ivan Djurkovic spelar på en barockfagott och Linda Foster har en blockflöjt. Alla tre har gått på Musikhögskolan i Nordens Venedig - ja, det är så de kallar Stockholm i programmet.Förhandsnotiserna talade mest om italiensk musik. Men det hela började svenskt, med en Sonat av "Den svenska musikens fader", alltså Johan Helmich Roman. Även fortsättningen var svensk, kan man väl säga. Tyskfödde Henrik Philip Johnsen kom till Stockholm som 25-åring och blev så småningom, och bland mycket annat, en aktad hovorganist. Av hovorganistens allvar finns dock ingenting i den Sonat av honom som Fjärilstrion spelade. Det är riktigt lekfull, livaktig musik och förnämligt tolkad på deras intressanta, tidstypiska instrument. Sedan kom det italienska med både Antonio Vivaldi (1675-1741) och Arcangelo Corelli (1653-1713). Tidigt 1700-tal rakt igenom? Nej de båda Corelli-sonaterna är tidiga verk av honom, från 1680-talet. Det friska anslaget ger besked.För Les Papillons var Västerviksbesöket en tillfällighet, som det gillade. För det mesta spelar de annars mest i Stockholmstrakten, så här års helst ute i skärgården. Vår skärgård skulle säkert ha kunnat fånga dem!