När det som hänt ska rekapituleras är det vanligt att man ritar tillsammans med barnet och skapar en karta.
Våld mot kvinnor
Det säger Maria Karlsson, VNR-koordinator på Socialförvaltningen i Västerviks kommun. VNR står för våld i nära relation.
Att barnen påverkas och känner av vad som pågår, även de allra minsta, är helt klart, säger Maria Karlsson och kollegan Therese Johansson, familjebehandlare på Familjeenheten i Västervik.
– Ibland vill man nog intala sig att de inte uppfattar vad som pågår.
– För många kvinnor blir det en brytpunkt, det vill säga när man inser att barnen tar skada, som kan göra att man faktiskt får kraft att lämna den våldsamma relationen, säger Maria.
Oftast möter Maria och Therese barnen när misstankestadiet är förbi, det vill säga när det är uttalat att det har förekommit våld i hemmet. Ibland finns även en dom med i bilden.
– Det bästa utgångsläget då är om den våldsutövande vuxne står för, och tar på sig, det som hänt. Det underlättar för barnet att våga prata. Och det hjälper barnet att läka och avlastas från skuld, säger Therese Johansson.
Att göra det som hänt ”pratbart” och greppbart minskar risken för post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) och andra psykiatriska problem som kan bli en följd av det man upplevt.
Men hur pratar man egentligen med barn som bevittnat våld?
Therese Johansson förklarar att det finns olika sätt att arbeta på, ibland utgår man från något som kallas för "Trappanmodellen".
Den består av tre delar, eller trappsteg om man så vill.
– Första gången träffas man ofta tillsammans med mamman eller pappan, den förälder som utsatts. Så att barnet ska känna att det är okej att prata. Därefter träffas man en eller ett par gånger bara för att lära känna varandra och skapa en trygg känsla för barnet. Då pratar man inte om våldet alls.
Den andra delen kallas rekonstruktionsdelen. Då går man igenom och bearbetar det som hänt.
Man pratar om en specifik händelse som barnet själv valt.
– Det brukar vara bra att rita och måla tillsammans och skapa en karta, säger Therese.
Hon betonar att det är viktigt att bekräfta barnet och bekräfta det som hänt när man pratar, att inte förringa det inträffade.
– Barn har ofta skuldkänslor och kopplar det som hänt till sig själva och sitt eget agerande. Det är ju en del av att vara barn, att man upplever sig vara världens centrum, säger Maria.
Att sätta ord på svåra saker kan vara knepigt för stor som liten. Så för att hjälpa barnen på traven kan man använda sig av samtalskort och temabilder liksom leksaker, till exempel nallar, som visar olika känslor.
"Det är viktigt att bekräfta barnet och bekräfta det som hänt när man pratar, att inte förringa det inträffade", säger Therese Johansson.
Den tredje delen, tredje trappsteget, handlar om att ge barnet kunskap om vanliga reaktioner på traumatiska händelser (såsom rädsla, ångest, mardrömmar och så vidare) och berätta om vem barnet kan kontakta om det skulle behöva hjälp. Man gör tillsammans en bild av barnets nätverk och fyller i ett ”hjälpkort” med personer och organisationer som barnet kan ringa om det finns behov av hjälp. Man pratar också om familjesituationen just nu och om hur planerna för den närmaste framtiden ser ut.
Efter krissamtalen har behandlaren ytterligare samtal med den förälder som utsatts för våldet.
Utöver krissamtalen kan den som utsatts för våld få stöd för egen del men också få stöd i föräldraskapet.
– Vi ska ju även ge föräldern verktyg till hur hen kan hjälpa barnet och bemöta barnets tankar, reaktioner och känslor.
Vilka spår kan våld i hemmet sätta hos ett barn?
– Ångest, depression, anknytningsproblem och PTSD. Ibland kommer reaktionerna när man blivit äldre. Man ser också en hög korrelation mellan att ha upplevt våld i hemmet som barn till att senare själv bli utsatt eller att själv utsätta andra för våld.
– Får man möjlighet att bearbeta det som hänt minskar risken för att mönstret upprepas, säger Maria Karlsson.
Familjeenhetens stödnummer för barn och vuxna som är eller har varit utsatta är följande: 0490-25 51 26.
Oftast möter Maria och Therese barnen när misstankestadiet är förbi, det vill säga när det är uttalat att det har förekommit våld i hemmet. Ibland finns även en dom med i bilden.
Maria poängterar att också de som utövar våldet kan vända sig till kommunen för att få hjälp att skapa en förändring. Man vänder sig då till Vuxenenheten: 0490-255225.
– Det är lagstadgat att vi även ska erbjuda utövaren stöd, säger hon.
Hjälpen från socialtjänsten, till den som utövar våld eller på annat sätt gör sina närstående otrygga, kan bestå av information och vägledning, samtal med behandlare eller stöd i föräldraskapet.
Det finns också en nationell telefonlinje, Välj Att Sluta, för personer som vill ha hjälp med att förändra ett kontrollerande eller våldsamt beteende. Dit är numret: 020-555 666.