Johanna har gått tandhygienist-programmet på Hälsohögskolan i Jönköping. Det är en treårig utbildning.
- Som examensarbete gjorde jag och min kurskamrat, Caroline Andersson, en praktisk kurs och en uppsats om tandhälsotillståndet på förskolebarn i staden Da Nang i Vietnam, berättar Johanna Lundberg. Dessutom hjälptes lärarna på skolan där och vi åt att göra ett förebyggande program. Ett program som gick ut på att införa bättre kost på förskolorna, tidigare förebyggande behandling av tänderna, tandborstning och tandkräm med fluor.
Da Nang är en stad med nio miljoner invånare och den ligger i mitten av Vietnam. Västerlänningar hör inte till den vanliga gatubilden och ryktet om tjejerna från Sverige som var "tandläkare" spred sig snabbt.
- Kosten är inte den bästa i Vietnam som under flera decennier var hårt krigsdrabbat, säger Johanna. Barnen äter mycket sötsaker och trots att alla förskolor borstade tänderna på skolan är det illa ställt med tänderna. För hemma borstas inga tänder och märktes. Det ges ingen behandling, det finns inte så många tandläkare att det räcker till att laga hålen.
- Barnen får stå ut med hål i tänderna och svullet tandkött. När det blir för illa så dras tänderna ut helt enkelt.
Johanna som är tandhygienist sysslar normalt med att avlägsna tandsten. Det gjorde hon i Vietnam också...
- Tandsten är ett stort problem där. Jag behandlade personer som hade lika mycket tandsten som tänder, en jämntjock massa där man knappast kunde urskilja tänderna. Jag arbetade med ultraljud. Det hände också att jag fick dra ut tänder och bara i samband med utdragning ges bedövning.
Aids och hepatit är inte ovanligt i Vietnam så det gällde för Johanna och Caroline att följa skyddsreglerna till punkt och pricka.
Bokade tider förekommer knappast. Patienterna kommer när de har så ont att de inte står ut och under armen har de med sig sin egen tandjournal.
I dryga tre månader fanns Johanna i Da Nang på universitet som har ett etablerat utbyte med skolan i Jönköping.
- Visst var det en kulturkrock att komma dit. Vi visste att staden var stor, där bor lika mycket folk som i hela vårt land och det såg ut som om de flesta var barn.,
- Största chocken var ändå trafiken. Det var riktigt farligt. Vi köpte cyklar och alla skrattade åt oss när vi köpte cykelhjälmar också. Men det fanns god anledning att ha sådana, jag blev själv påkörd en gång. Man fick se upp ordentligt hela tiden.
Förra sommaren och den här har Johanna arbetat på Folktandvården i Gamleby.
- En himla trevlig klinik, säger hon.
Nu läser Johanna vidare på ett forskningsförberedande program.
- Det skulle kunna bli så att jag återvänder till Da Nang och forskar på hur det gick med det förebyggande programmet som vi var med och utformade, säger Johanna Lundberg.