Barndomens jättegran föll för stormen Per
När Axel Larsson var 14 år flyttade han från Kvennarstorpet. Då fanns en jättegran vid ladan som han trodde skulle falla när som helst.Granen stod kvar i drygt 70 år. För en vecka sedan föll den för stormen Per.
Jättegran. Granen vid Kvennarstorpet var 27 meter lång med en omkrets på 2,8 meter. Totalt ger stammen sju kubikmeter ved plus alla grenar.Foto: Andreas Smitz
Foto:
- Då fick jag se att granen hade fallit. Den är helt enorm. Jag kontaktade Stig Strömer som undersökte granen lite närmare men någon ålder har vi inte kunnat komma fram till, så det är svårt att säga men den kan nog vara några hundra år gammal.
- Granen var 27 meter lång och omkretsen var 2,8 meter. Själva stammen räcker till sju kvadratmeter ved plus grenarna.
Axel Larsson minns den enorma granen från sin barndom. Den stod alldeles intill ladan och redan på den tiden tänkte han tanken att den snart skulle fällas av kraftiga vindar. Det tog 70 år och många stormar innan den föll alldeles intill skidspåret sid sydspetsen på sjön Kvännaren.
- Tänk att jag har bott här, det är helt otroligt när man ser tillbaka. Det var ett riktigt helvete på vintern. De var så kallt att vattnet frös inomhus. Huset som låg närmare sjön hade bara en eldstad och det var ordentligt kallt.
- Vi hade några kor, grisar och höns, farsan var byggnadssnickare och hade arrendet vid sidan om. Han betalade 25 kronor i månaden.
- Vatten fick vi ta i ett dike där det fanns en källa.
- Varje dag när jag cyklade till skolan hade jag två mjölkkrukor på styret och syrran på pakethållaren. Vi fick cykla över Vassbäck. Mjölken levererade jag hos Lidmans på Folkparksvägen, där kiosken ligger i dag. Sedan fick jag göra samma resa på eftermiddagen eftersom vi inte kunde hålla mjölken utan var tvungen att leverera direkt.
- På vintern var det lite bättre, då plockades en väg på sjön och vi kunde gå till Alviken och vidare till Marieborgsskolan.
Axel kom till Kvennarstorpet som ettåring och bode kvar tills han var 14 år. Då flyttade familjen vidare. De var tio syskon.
- Som mest var vi sju hemma samtidigt, jag förstår inte hur vi kunde klara oss. Det var som brorsan sa en gång: på morgonen fick vi välling och bröd, på kvällen fick vi bröd och välling...
- Jag kommer i håg att det var mycket råttor i ladan. En gång satte farsan ut en fälla. På morgonen var det 24 stora råttor i fällan, de kröp över varandra.
Av Kvennarstorpet återstår i dag bara delar av stensättningen. Av ladan syns bottenplattan och lite stensättning. Familjen Larsson var inte dom sista som bodde där.
- Vad jag har hört så var familjen Henrik Lindh dom sista som bodde här. Allt revs i början av 50-talet och de sista åren var det VO som använde huset som klubbstuga, säger Axel Larsson som ibland ger sig ut på sin barndoms marker.
- Vid ett tillfälle var det en skolklass här och jag berättade att jag hade bott på platsen när jag var ung. Alla tyckte det var mycket intressant. Men hu, jag vill inte ha tillbaka den tiden, säger Axel.
Så jobbar vi med nyheter