Barn mår bra av gränser

Barn som aldrig möter motstånd, tydliga regler och en kärleksfull vägledning kan bli olyckliga i relationer till andra och oförstående inför sin omgivning, säger Bengt Grandelius.
- Att tillåta barn att gå över gränser, ge dem allt de pekar på och bara fokusera på barnet i alla situationer är vanligt för så kallade "curlingföräldrar". Visst är det bra att se sitt barn, men utan tydlighet och vuxenansvar sviker man, säger Bengt Grandelius.
Han har i många år arbetat med unga och vuxna, dessutom handlett personal inom förskola, skola, kriminalvård, psykiatri och socialtjänst. Att sätta gränser är ett villkor för växande, menar han - och det är också titeln på hans vardagsnära bok i ämnet.
- Barn som ingen stoppar har svårt med verklighetsuppfattningen längre fram i livet. Empati och att bry sig om andra, ställa sig åt sidan och se andras behov utvecklas genom samspelet med andra och att lära sig var gränserna går.
- Vuxna utan detta i bagaget kan lätt utveckla en narcissism och ställer sig själva i fokus. "Jag, jag, jag" är deras mantra och de kan ofta finnas på olika chefspositioner, säger Bengt Grandelius.

En människa som aldrig fått kämpa för något, och inte stött på motgångar eller någon riktning av sina föräldrar, kan också ha svårt för att uppleva mening i livet som vuxen. Att alltid ha fått sin vilja igenom kan också medföra att man aldrig känner sig nöjd.
- En slags livsleda är vanlig. Och relationer till andra kan ofta vara problemfyllda och komplexa. Relationer kan bli tomma och olyckliga. Många uttrycker att de saknat att bli sedda, saknat krav och regler. För att se och ställa krav är också att visa att man bryr sig om.
Tonåringar agerar och spelar upp ett helt register i att testa olika roller och undersöka var gränserna går. Att som vuxen då finnas till hands är en självklarhet menar Bengt Grandelius, som berättar om flera ungdomar han mött i sitt arbete som är både vilsna, olyckliga och arga på sina föräldrar.
- En flicka kände sig utlämnad till sig själv, kände att hon inte hade alla svar och inte kunde orientera sig i tillvaron. I familjen levde de skilda liv. Hon sa: "Vuxna överskattar oss ungdomar. Att inte yttra sig om mitt liv, är att svika mig".

Att ödsla kärlek är aldrig fel, men enbart kärlek räcker inte för att uppfostra och ta hand om barn, menar han. Kärleken rymmer mer än så.
- Kärleken ska vara robust. Kärlek ska inte bara vara sött. Att vara rak och tydlig och ge barnet spelregler det kan hantera efter ålder är ens plikt som förälder. Att strunta i det är ansvarslöst. Det blir svårt att orientera sig som ung. Men ledning innebär inte att man ska trycka till och hämma barnet.
Att barn och unga ofta hävdar att de mest lyssnar på kompisar och litar mer på dem och deras råd uppmärksammans ofta i olika enkäter och undersökningar. Men Bengt Grandelius tror inte att så är fallet. Föräldrar och andra vuxna betyder mest för barn och unga.
- Alla minns vi väl en lärare som respekterade sig själv, och även eleverna i klassen. En sådan lärare är ofta omtyckt och en förebild för många barn.

Ett av de större problemen med att sätta gränser för barn eller att säga nej till dem är att barnen inte tror att de är omtyckta eller älskade.
- Många föräldrar får höra från ett barn vid ett nej: "Du tycker inte om mig!" Men det viktigaste är att kunna skilja på vem man är, mot vad man gör. Som förälder ska man visa att man älskar barnet, men inte handlingen. Senare lider många vuxna av dålig självkänsla och lågt egenvärde och värderar sig själv utifrån prestationer mer än sitt inre, den man är.

Gränslösa människor kan också bli extremt rigida och inta rollen som besserwisser på arbetsplatsen. Eftersom inga regler och gränser funnits tidigare, skapar den vuxne enormt tydliga sätt att arbeta på och vattentäta skott mellan rätt och fel. Att exempelvis sköta kaffebryggaren på jobbet efter ett visst mönster eller att dela in människor i bra och dålig kan vara uttryck för detta, menar Bengt Grandelius. Barnfetman som ökar kan också vara ett tecken på otydligt föräldraansvar och bristen på att våga sätta gränser.
- Barn väljer inte att bli feta, det är något vi vuxna tvingar på dem med dåliga kostvanor och för lite stimulans till fysisk rörelse. Många barn blir skjutsade med bil i alla sammanhang och många föräldrar förmår inte att säga ifrån när barnen blir sittade i timtal framför dator- eller tv-spel. I dag måste föräldrar ta det ansvaret, säga nej och stopp till mat. Och uppmuntra till rörelse.

Barn mår bra av gränser

Att sätta gränser och ta ett vuxenansvar är ingen självklarhet i barnuppfostran. Men gränssättning har inget med tuktan och förtryck att göra, menar psykologen och författaren Bengt Grandelius.