Lisen kommer från det lilla samhället Silverdalen, strax utanför Hultsfred, och flyttade till Västervik för ungefär sju år sedan.
Sin första tatuering gjorde hon som 17-åring hos en tatuerare i Vimmerby tillsammans med sin pappa. Att hon kunde tatuera sig i sådan ung ålder var tack vare målsmans tillstånd.
– Pappa har också många tatueringar, så när jag ville skaffa en egen hade han svårt att säga nej, säger Lisen.
En diskret fjäder på insidan av vänsterarmen. Det var vad det blev. Det var också det som blev startskottet för Lisens gaddade resa.
Idag är hon tatuerad på benet och höften, armarna och händerna, ryggen och nacken, magen och bröstet.
– Det är lätt hänt att när man väl skaffat en tatuering så vill man bara ha flera, så blev det för mig.
Stilen har skiftat genom åren och de olika motiven är formade därefter. I början samlade Lisen mycket inspiration på internet, sen fastnade hon mer för "new traditional" som kännetecknas av tydliga kanter och inte sällan mycket färg.
– Jag har gjort mycket djur, blommor och mandalas, alltså såna geometriska figurer fyllda med mönster. Jag gillar mer feminina grejer, att göra typ en döskalle hade inte passat mig, säger hon.
Favorittatueringen är ändå lejonet på ryggen, och det var också den som gjorde allra ondast.
– Den tog sammanlagt 20 timmar att göra och jag brukar inte reagera när jag tatuerar mig, men då tjöt jag, säger Lisen.
När Lisen började fylla sin kropp med tatueringar för tio år sedan var hon unik. Det var inte speciellt många tjejer i hennes ålder som hade tatueringar. Idag är det annorlunda. Nu är det nästan mer regel än undantag med tatueringar.
– Att jag fortfarande ändå sticker ut beror väl på att jag har så många. Nästan alla har någon eller ett par tatueringar, men jag vill ha mycket.
Lisen har placerat sina tatueringar på sådana ställen så hon aldrig kommer kunna dölja dem. Vad hon än har på sig kommer gaddarna synas.
– När det kom till placering var jag lite osäker i början om jag skulle göra på händerna och bröstet, men samtidigt gör jag ju tatueringarna för att jag vill att de ska synas och sticka ut.
Det som kunde oroa henne var tanken att tatueringarna skulle begränsa henne när det kommer till jobb, men det har aldrig varit något problem. Tvärtom har Lisen överraskats över hur accepterande människor i hennes omgivning har varit.
– Det är aldrig någon som har kollat snett eller dömt mig på grund av mina tatueringar, utan de har nästan fungerat som en "ice breaker" när jag träffat nya människor, säger hon.
Tatueringar är ett intresse som Lisen delar med flera andra och det kan i många fall vara den gemensamma nämnaren som öppnar upp för spännande konversationer.
I yngre dagar var Lisen impulsiv och planerade sällan vad hon skulle tatuera förens hon satt redo på stolen i studion. Nuförtiden är hon mer eftertänksam innan hon lägger sig under nålen.
– Jag ångrar ingen tatuering, men hade jag gjort dem idag så skulle jag göra andra motiv. Man har liksom inte samma smak när man är 27 som när man var 17, säger hon.
Att experimentera med sitt utseende är någonting som lockat Lisen sen hon var liten. Det började med håret, efter det kom tatueringar och fillers. Träningen har också haft stor betydelse.
Vad Lisen ska göra härnäst vet hon inte säkert. Kanske gaddar hon halsen, om magkänslan känns rätt.