Rent temperaturmässigt är det en något svalare kväll som möter publiken när Visfestivalen går in på sin andra dag och stämmer upp till fredagsfeeling i ruinen. Carolina Miskovsky är värd och Julia Frej, ackompanjerad av två musiker, etta i kvällens lineup.
Programledaren, poddaren och musikern serverar titlar från EP:n, Fröken Frejs Epistlar, och dyker ner i livets svärta med teman som otrohet och alkoholism. "Baby ta mig lika hårt som livet gör", "Fuck up" och "Ni som håller flaskan kär" visar Frejs röstregister, från höga toner till mjuk heshet.
– Jag är inte så deppig som det låter. Det är från gamla dagböcker när jag var lite trasig, säger Julia Frej om låttexternas skavighet.
Hon har omedelbart kopplat greppet om publiken och landar via en svensk tolkning av Beyoncés "Halo" i sin efterlängtade, trollbindande version av Broder Daniels "Shoreline".
Finn Zetterholm har gitarristen David Karlsson med sig på scen. Den senare gör en hyllning till Ted Gärdestads "I den stora sorgens famn". Finn Zetterholm tycker att publiken är vänlig och snäll.
– På 60-talet kastade de tomflaskor på en i folkparkerna, säger han, och varvar historier från artistlivet med ett stycke allsång.
Sen blir soundet tyngre när Backyard Babies-sångaren Nicke Borg äntrar scenen och går rakt på sak. Han bjuder på "Painkiller" och "Alone", och han är glad att se ruinen utsåld.
– Den här sommaren är rätt speciell. Ena dagen så hänger man med Guns'n Roses och andra dagen får man vara i Västervik och hänga med Magnus Carlsson och Weeping Willows. Det är en jävligt bra sommar skulle jag säga.