Avgörande beslut räddade Lenas liv
Plötsligt föll Lena Nilsson ihop i sommarstugan på Östra Eknö. Hon var medvetslös och nära döden. Men räddningsinsatserna var långt borta.
Glad att leva. Lena Nilssons liv började om på nytt den där dagen i september för sju år sedan. - Det är som min andra födelsedag, säger hon.Foto: Ellen Kindstrand
Foto:
- Jag förstod att jag hade varit medvetslös för jag vaknade upp på golvet, säger Lena Nilsson.
Hennes man Jan hjälpte henne in, men väl inne i huset vek sig benen under Lena.
- Rösten förändrades och hon började sluddra. I det ögonblicket förstod att det var allvarligt, säger Jan Nilsson som genast ringde SOS.
Personen hos SOS kopplade vidare samtalet till en sjukvårdskunnig person som Jan Nilsson hade på tråden ända tills räddningstjänsten kom.
- Jag blev instruerad att kolla Lenas pupiller, för om de är olika stora tyder det på en hjärnskada.
Han kontaktade även en man på ön som han bad hämta räddningstjänsten vid bryggan.
Lena gick knappt att kommunicera med.
Det skulle ta lång tid innan räddningstjänsten kom. Resan ut till Östra Eknö kan ta upp till en timme.
Jan Nilsson pratade med en av ambulanssjukvårdarna som samlade uppgifter för att kunna bedöma hur allvarligt det var. Ambulanssjukvårdaren bedömde att det skulle bli knepigt att transportera Lena med båt om hon hade en hjärnskada.
- Han ringde på eget bevåg en bekant som jobbade på räddningstjänsten på Gotland och kollade om deras helikopter var ledig, säger Jan Nilsson.
- Och då fattade han ett livsavgörande beslut för mig. Han bad helikoptern att komma hit, säger Lena Nilsson.
Öbor lade ut lakan på ängen så att helikoptern skulle hitta dit. Helikoptern anlände tio minuter efter sjukvårdspersonalen som kom med båt.
Lena Nilsson fördes med helikopter till Linköping, där hon opererades i fem timmar. De kommande 25 dagarna var hon medvetslös och nedsövd.
- En skadad hjärna expanderar. Därför hålls man nedsövd för att minska trycket, säger Jan Nilsson.
Trots att Lena Nilsson låg medvetslös så länge tror hon att hon kände närvaron av alla som satt och vakade vid hennes säng.
- Jag tror att det räddade mig att ni satt omkring mig, säger Lena Nilsson till sin man.
Jan Nilsson och parets två barn fick inga klara besked hur det var med Lena. Det var först efter 23 dagar på sjukhus som Jan fick ett positivt besked.
- En sjukgymnast som brukade vara inne hos Lena varje dag och känna på hennes muskler drog mig åt sidan i korridoren. Hon såg väl hur sliten jag var. Hon sa att hon hade känt att musklerna gjorde motstånd för första gången och att det skulle gå bra, säger Jan Nilsson.
Lena Nilssons vänstra kroppshalva var förlamad så hon vistades en tid på ett rehabiliteringssjukhus i Skånes hjärta.
- Där var det experter på hjärnskador så de visste precis vad det var för fel på mig, säger Lena Nilsson.
Ibland tänker hon på sin väg tillbaka till livet.
- Jag fick till exempel lära mig gå igen och det var en stor procedur när jag skulle lära mig hur jag skulle göra om jag ramlade. Jag var totalt koncentrerad när sjukgymnasten steg för steg berättade hur jag skulle göra, säger hon.
Lena Nilsson har precis haft ett friår och jobbar numera halvtid. När hon reflekterar över vägen tillbaka kommer hon underfund med att det kanske inte är så konstigt att hon är trött ibland och har svårt att tänka när hon blir stressad.
Lena och Jan Nilsson har pratat igenom händelsen när en pulsåder brast i Lenas högra hjärnhalva massor med gånger.
- Trots att jag var så sjuk kände jag mig aldrig rädd. Jag var nog invaggad i trygghet hela tiden och lät mig tas om hand, säger Lena Nilsson.
Nu, i dag, är hon lycklig och tacksam över att leva.
- Den där dagen i september var som min andra födelsedag. Då började livet om på ett genomgripande sätt.
Så jobbar vi med nyheter