Att vara en god medmänniska

Den består av tolv fristående berättelser på temat medmänsklighet ur olika aspekter. Det handlar om livsavgörande möten mellan människor. Det är, menar Einhorn, i mötet med medmänniskan vi visar vilka vi är och vart vi är på väg. Stefan Einhorn tillägnar boken alla dem som strävar efter att vara goda medmänniskor och som ofta lyckas, någon gång misslyckas, men aldrig ger upp. Överkonstapel Bastians i Kamomilla stad visdomsord "Man får inte plåga andra, man skall alltid bjuda till, men för övrigt får man göra som man vill" bör vara vår ledstjärna. Einhorn ställer också frågan om det inte är min livsuppgift att vara en god medmänniska, vems är det då ? Som överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset vet han också att vi som människor mår bra och njuter av att vara goda medmänniskor. Och det finns inga registrerade biverkningar. Han pekar vidare på att världen är full av goda gärningar. Ibland är vi så fokuserade på det onda som inträffar att vi blir blinda för detta faktum. Nickar och leenden i vardagliga möten, någon som plockar upp det en annan har tappat, ett besök hos en människa som är sjuk, ett berömmande ord, en klapp på en axel och en människa, som ser en annans behov och hjälper till lite extra - det är allt fråga om medmänsklighet. Det ligger, menar Einhorn, en oerhörd kraft i bitterhet och hat. Och det ligger en oerhörd kraft i förlåtandet. Och det märkliga är att när vi förlåter våra medmänniskor förlåter vi också oss själva. Ibland kan vi människor känna att vi inte förmår förlåta. I stället kan vi då sträva efter att försonas med det som har hänt och med den andra människan. Att förlåta och att försonas kan vara svårt, men om vi lyckas är vi själva de största vinnarna. Ibland känner vi oss maktlösa, skriver Einhorn. Just detta är säkert att tänka på i dessa dagar med de hemska dåden som hänt i vårt land, i Stockholm och i det lilla samhället nära Karlskrona. Vi människor upplever att vi inte kan påverka en situation. Vi kliver in i den bekväma men frustrerande rollen som offer. Men sanningen är att vi aldrig är hjälplösa offer - det finns alltid något vi kan göra, för oss själva och för våra medmänniskor. Med en stor portion omdöme och lite mod kommer vi längre. Det konstateras i boken att varje människa är en unik varelse och en situation är inte den andra helt lik. Att vara medmänniska är en heltidssysselsättning och inget deltidsarbete och en ständig utmaning. Men hur mycket vi än anstränger oss finns alltid ett problem kvar. Och ibland är det så att en god handling liksom en ond får stora konsekvenser som vi kanske inte ens är medvetna om eller blir varse först efter lång tid. Stefan Einhorn säger slutligen att det som är bra med livet är att det i de allra flesta situationer erbjuder oss nya tillfällen att ta till vara den försuttna chansen eller att rätta till de misstag vi har begått. Morgondagen innebär en ny möjlighet att reparera det som har brustit och att finna försoning. Låter det inte det klokt, bra och enkelt? Det gäller bara att leva upp till det och att inte glömma de många små vardagliga goda gärningar, som är lätta att göra.

Att vara en god medmänniska

Professor Stefan Einhorn har gjort det igen - gett ut en mycket läsvärd bok. Förra boken Konsten att vara snäll har sålts i över 150000 exemplar och översatts till 15 språk. Den nya boken Medmänniskor på Forums förlag är på samma tema men ändå olik.