Att hitta sin roll inom ramen

Diagnosen kom som en lättnad. Samtidigt innebar den en slags sorg. I somras fick 42-åriga Anette Norlin diagnosen adhd.
- Det var viktigt för mig att få visshet och en förklaring till mitt eget beteende. Därför sökte jag själv för vuxendiagnosticering. Även andra kan nu få en bättre förståelse för mig, säger Anette Norlin.
I Anettes diagnos ingår även drag av Aspergers syndrom, som är ett autistiskt funktionshinder. Hon lider även av EDS, Ehlers-Danlos syndrom, som tar sig uttryck i överrörliga leder.
- Tillsammans innebär diagnoserna att jag är överrörlig till både kropp och sinne.
Utmärkande för adhd är hyperaktivitet och uppmärksamhetsstörningar. Beskedet från psykologen gav Anette en bekräftelse på något hon upplevt hela livet. När Anette ser tillbaka på sin barndom och tidiga vuxenliv minns hon en känsla av "annorlundaskap".
- Jag har svårt att kommunicera och det har känts som att andra människor lätt missförstår mig. Det är även väldigt svårt att lära känna en person med autism.
Anette har svårt att sortera intryck och har låg stresströskel. Hon måste kliva upp vid exakt samma tid varje dag. Hon för listor över de flesta av dagens aktiviteter och tolkar mycket som sägs konkret.
Att leva med adhd och Aspergers syndrom är inte lätt, men hon har fått bra hjälp genom hypnos, fysisk och mental träning och studier i psykologi. Men framför allt har Anette haft en stark motivation att ta sig förbi hindren.
- Det egna ansvaret och en hängivenhet är viktigast av allt. Men jag närmar mig en slags självinsikt nu, och jag har en väldigt hoppfull och positiv syn på livet.
Som VT berättade om för några veckor sedan ökar antalet diagnoser av adhd bland barn. Flickor med adhd är i klar minoritet i statistiken. Anette önskar därför att de osynliga flickornas situation kunde uppmärksammas mer.
Det behövs bättre utbildning till skolpersonal för att upptäcka signaler om fel. Misslyckanden ger dålig självbild och dåligt självförtroende som följer med hela livet.
- Flickor med neuropsykiatriska hinder har även en större utsatthet senare i livet. Svaghet drar tyvärr ofta till sig grymma människor.
Hon är själv en av dessa flickor som inte fick det stöd som behövdes i skolan. Under skoltiden var hon snabb att lära sig nya saker, men hade svårt att sitta still.
- Jag pladdrade mycket och fick sitta i en skrubb. Jag upplevdes som besvärlig och störande för de andra eleverna.
Hon minns en extrem blyghet som gjorde att hon som barn inte ville vara med i gruppaktiviteter.
- Jag kände mig hudlös och skör och blev tvungen att hitta en mur för att inte bli söndertrampad.
Att hennes diagnoser kommit först nu beror enligt psykologen på att hon har kompenserat sina tidiga hinder under hela livet.
- Men att få hjälp som barn är viktigt. De ungas självbild grundas tidigt.
Anette är mycket verbal med noggranna och vässade formuleringar. Hon är vältränad och klädd i senaste kläd- och skomodet.
Men det är en väl inövad fasad, berättar hon. Utseendet hänger ihop med hennes drivkraft att hela tiden utmana ödet och sociala situationer för att bli " en vanlig människa".
- Jag har försökt att hitta en ram runt min tillvaro, och jag närmar mig en fungerande tillvaro genom att skapa små sammanhang.
- Det är också min skyldighet som mamma att se ut och klä mig som jag gör eftersom det är gångbart i samhället. Mina två barn ska inte behöva skämmas för mig.
Hon har lärt sig att behärska det sociala livet genom att lära sig regler och förutsäga andra människors beteenden. Samtidigt finslipar hon sitt eget sätt att vara.
- Samhällsnormen i dag belönar personer med social kompetens, men det har inte jag. Jag måste därför dämpa mig hela tiden för att det sociala ska fungera.
- Den jag är inuti är så gåtfull så den sidan kan jag inte visa upp. Därför måste jag härma andras beteenden.
Men att spela en roll för att passa in i samhällets uppfattning om normalitet har haft ett pris. Att ständigt kompensera för sina hinder har även krävt mycket energi och Anette har fått avstå mycket.
Under 20 års tid arbetade hon som undersköterska och läkarsekreterare yrken med fasta rutiner och förutsägbara situationer och arbetsuppgifter. Men när mer flexibilitet blev ledord i arbetslivet slogs hon ut.
- Eftersom jag valt att utmana mitt öde så har min situation format mig för yrkesroller jag inte borde haft.
Anette är själv mamma till en elvaårig pojke med Aspergers syndrom. Att ha två funktionshindrade i familjen har inneburit en dubbel kamp.
- Jag fick lägga mina egna problem åt sidan och började tidigt ifrågasätta hans beteende, men jag blev helt misstrodd och skolan tog inte situationen på allvar. Jag upplevdes som en besvärlig mamma.
För att förbättra för barn med neuropsykiatriska funktionshinder skulle hon vilja se fler stödpersoner i skolan och en ombudsman för att få myndigheter att samarbeta.
Hon har redan börjat hjälpa andra genom att hålla föreläsningar om hur det är att leva med adhd och Aspergers syndrom.
Efter en lång sjukskrivningsperiod har hon nu även börjat studera och förverkliga sina drömmar om att bli författare eller forskare.
- I mitt konstnärskap och framtida yrkesliv kan jag vara mig själv. Jag ser mina egna gåvor som något att förvalta, och göra något fint av, i stället för att se att jag är förlorad.

Att hitta sin roll inom ramen

Anette Norlin fick diagnosen adhd i vuxen ålder.