Att bo på ett ställe där man kan ha palmer i trädgården var en av drömmarna. Den har uppfyllts, med råge.
Första gången vi hörs är snön på väg in mot Västervik. Det är kallt och slaskigt, och det ska bli kallare. Det är slutet av november.
Därför blir det något av en kontrast när vi pratar med Åsa Wiman, västervikare i förskingringen. Hon sitter i solen och "gottar sig".
– Va, nej här förstår du är det shortsväder! Vi var nere på golfklubben och tog ett glas vin. Nu sitter jag på terassen i solen.
Hon och maken Anders Wiman bor i närheten av Torrevieja, uppe på ett berg vid samhället Quesada. Hit ringlar de spanska bergsvägarna. Det är en kvart med bil till havet och nära Torrevieja.
Vi ska höras dagen efter istället och det går bra att ringa tidigt, hantverkarna som ska komma och jobba på huset kommer vid halv åtta. Om de kommer, det vill säga...
– Ja men det är lite mer "manjana" här nere. Ibland har man bestämt en fredag men hantverkarna kommer på tisdag kväll. Det är klart att det är frustrerande som svensk...man får försöka vänja sig. Men det är inte helt enkelt.
Ändå har de haft tid på sig för det. Den första bostaden i Torreviejaområdet köpte de redan 2011. Det var en lägenhet i San Miguel.
– Min man Anders spelade mycket golf, det var många golfresor med kompisarna. Och vi båda älskar sol och värme. Så det blev en hel del prat om att skaffa något eget, vilket vi ju gjorde till slut.
Men hur bestämmer man sig för att förverkliga en dröm som många har, att flytta utomlands när det är som kallast i Sverige? Det var inte helt lätt och tog ett bra tag att komma till skott, berättar Åsa.
– Min man är målare och plattsättare, vi hade Wimans måleri under många år och ägde lokalen där Rubinen ligger i dag i Brevik. Vi ville ju starta restaurang där istället för färgbutiken men det fick vi inte, grannarna vägrade.
– Så det blev en närbutik med catering istället. Vi slet som djur där men det gick inte ihop. Vi var trötta på det och sålde fastigheten till slut.
Det blev pengar över och Spanien hade då länge varit en dröm om något annat, något mer vilsamt kanske.
Åsa Wiman spelar också golf men har haft problem med ryggen. "Men jag har varit på driving rangen ett par gånger nu och det går framåt", säger hon. Anders ville inte vara med på några bilder, han agerar fotograf istället.
När möjligheten plötsligt fanns 2011 köpte de lägenheten och spenderade så mycket tid som möjligt där. När de inte var i Västervik alltså.
– Vi bodde i "festhuset" på Breviksvägen, det var många som kallade det så. Det var väldigt socialt. Vi hade ett stort umgänge och barnen hade fest ofta med. Och så när vi skaffade lägenheten fick vi ofta besök av vännerna. Många ville ha eget boende.
Därför blev paret redan 2011 bland de allra första i en våg av västervikare som skaffade bostäder i området. Fler och fler har de blivit, många ingår i kompiskretsen.
Idag uppskattar Åsa att det är ett 30-tal med koppling till kommunen som bor i närheten, inom en halvtimme från varandra. Många då alltså bekanta och vänner till Wimans.
Golfen är också en gemensam nämnare för många. De träffas och umgås, går på restauranger och bjuder hem på middagar efter rundorna.
Tillbaka några år igen. De har börjat att stormtrivas med gemenskapen, med värmen, med det lite mer friare livet.
2020 jobbade Åsa på Lindögården, Anders hade gått i pension. Det var dags att ta ytterligare ett steg. De slog slag i saken och köpte huset de nu bor i, sålde villan i Västervik och köpte ett torp utanför Gamleby istället. Där bor det när de är i Sverige.
– Idag flyttar vi hem i maj och stannar till september ungefär. Annars är det Spanien vi bor i. Vi får det bästa av Sverige och får värme och sol nästan hela året om.
Det finns också en annan saknad, i allt det härliga.
– Jag har min mamma i Västervik, hon är 92 år. Och så barnbarnen. Vi är flera här som berättar det för varandra, barn och barnbarn saknar man mer och mer hela tiden. Vi träffas en del, de kommer ner någon gång per år och jag försöker vara hemma någon vecka på vintern eller våren.
Åsa Wiman trivs, också med umgänget. Det är många från våra trakter som köpt bostäder i Torreviejaområdet.
Vad tror du att det är som lockar fler än er?
– Värmen och solen gör livet enklare. Det är billigare att bo här än i Sverige med, det skiljer mycket i pris på matvaror, bland annat. Vi köper frukt och grönt på marknaden. I huset har vi en stor pool, vi har renoverat massor sedan vi köpte det. Många är pensionärer och har tid att njuta. Vi känner oss lyckligt lottade.
– Och längtar man hem så finns det skandinaviska butiker här, två stycken i närheten av oss. Jag fick tag i knäckebröd med havssalt och chiafrön, det är otroligt gott och finns inte alltid här. Anders och jag lyckades också få tag i en prästost som vi verkligen har njutit av, haha!