Ann-Christine Cederlöf har fixat skålar med vatten till törstiga pollinerare. "De behöver något att klättra upp på, annars är risken att de drunknar., säger hon.
Här råder ett lugn denna tidiga eftermiddag när vi hälsar på. Odlarna hejar stillsamt på varandra och byter några ord "över häcken".
– Det är väldigt respektfullt här, säger Ann-Christine Cederlöf som nu är inne på fjärde sommarsäsongen med sin kolonilott.
– Man är så medveten om att den här platsen fungerar som en frizon för många, så man klampar liksom inte på, fortsätter hon.
Samtidigt, poängterar hon, har kolonisterna mycket glädje av varandra. Plantor, frön och grödor byter ägare och man delar med sig av gjorda erfarenheter och kunskaper.
– På Skördelyckan har jag funnit några väldigt fina nya bekantskaper som berikar mitt liv.
– Det är inte utan att jag låter lite religiös när jag ska försöka beskriva vad den här platsen betyder för mig, säger Ann-Christine.
I våras fick hon ta emot utmärkelsen Årets odlare på Skördelyckan. Och i motiveringen framhölls bland annat hennes förmåga att på ett både hållbart och estetiskt sätt förena odling av blommor och grönsaker.
På lotten finns två större odlingsland omgärdade av några mindre rabatter, ett äppleträd, bärbuskar samt ett växthus och en liten kolonistuga.
Ann-Christine hämtar var sin grön smoothie, kall och läskande, inifrån den lilla stugan där hon förvarar proviant så att det ska räcka för många timmars vistelse här. Det visar sig att en av drinkingredienserna är spenat från de egna odlingarna.
– Blommor är prioritet ett för mig. Men jag gillar även att odla sådant som man kan stoppa direkt i munnen när man är här. Som spenat, sallad och sugar snap peas till exempel. Tomater också, för det är min dotter väldigt förtjust i.
– Och så är jag ett stort fan av grönkål, som ju kan skördas långt in på vintern, lägger hon till.
Att vistas på kolonilotten ger vila, glädje och rekretaion, tycker Ann-Christine Cederlöf, Skördelyckan.
Än så länge är det försommar. De flesta trädgårdsblommor är ännu i knoppstadiet, med några få undantag. Några praktfulla och klart lysande vallmoblommor drar exempelvis blickarna till sig och sticker ut bland allt det skirt gröna.
– Jag var först lite skeptisk till att ni skulle komma hit så tidigt på sommaren, innan allt slagit ut. Men samtidigt ska jag inte vara fåfäng, det är ju så här det ser ut just nu, säger Ann-Charlotte.
Som utomstående betraktare ser allt mycket genomtänkt ut på lotten.
– Och så är det precis tvärtom, säger hon och förklarar:
– Jag har en tanke och en plan inledningsvis men den frångår jag alltid. Jag tror nämligen att jag ska komma ihåg var jag har satt saker och ting men det gör jag inte ... Så det blir lite som det blir. Det slutar med att jag lappar och sätter ner saker där det finns utrymme. Bygger på liksom.
Lotten har ändå tydliga avdelningar eller rum, om man så vill. Och flera ställen där man kan slå sig ner för att betrakta allt som prunkar och gror.
– Ja, jag försöker att skapa rum och tänker mycket i färg eftersom det är viktigt för mig. Däremot är jag inte så mycket för räta rader.
En spaljé där luktärter snart ska klättra.
Nämn några favoritblommor, sådana som du aldrig vill vara utan?
– Luktärter, solrosor och dahlior. De sistnämnda är det mycket jobb med, men det är det värt.
Hur mycket tid tillbringar du här?
– I stort sett all ledig tid just nu. Så mycket tid jag bara kan.
Vad ger odlingen dig?
– Återhämtning. Skördelyckan är för mig platsen där jag kan ”sålla bisaker från huvudsaker”, här är jag verkligen är i kontakt med mig själv.
Ann-Christine Cederlöf gör egen tvål. Här med lavendel från koloniträdgården.
"Jag gillar till och med att rensa ogräs. Jag börjar ofta med handskar på, men de åker snart av. Det är så härligt att gräva ner fingrarna i jorden", säger Ann-Christine Cederlöf.
Lök och vitlök är på gång.
Knoppande pioner. Snart slår de ut.
Paus. I den lilla stugan kan man vila en stund och ta skydd när regnet kommer.
Solros. En favorit. Den här är från förra året.
Möbler och textilier har Ann-Christine företrädesvis köpt på olika loppisar. "Jag tycker om återbrukstanken".
Skörd. En korg full av fägring. Bilden är Ann-Christines egen och togs förra sommaren.
Kolonistugan. Ett krypin, och ett skydd mot regn och rusk.
Ännu har de flesta trädgårdsblommorna bara nått knoppstadiet. Men vallmon blommar i all sin prakt.
"Jag gillar till och med att rensa ogräs. Jag börjar ofta med handskar på, men de åker snart av. Det är så härligt att gräva ner fingrarna i jorden", säger Ann-Christine Cederlöf.
Ann-Christine har blombuketter hemma hela sommaren.
Alla sätter sin personliga prägel på lotten.
Solrosplantan i förgrunden får så småningom mörkt röda blomblad.
Ann-Christine har skapat flera platser där man kan slå sig ner och njuta av växtligheten och blomsterprakten.