– Sedan några år tillbaka har vi behövt säga nej till folk som inte hunnit köpa filmkort i tid. Det har också hänt ett par gånger att det varit fullt på eftermiddagsföreställningen, och det är inte roligt att behöva avvisa människor.
Det berättar Brita Klint, som är ordförande för Filmstudion i Västervik.
Filmkorten kostar 300 kronor, och då får man se åtta filmer per ”termin”. Sedan tidigare har filmerna visats vid två tider per gång. Nu blir det alltså även film i två salonger.
Intresset för att se så kallat ”smalare” filmer i Västervik är rekordhögt.
Just nu har man sålt strax under 400 filmkort, och hoppas på att kunna sälja några till i och med att man nu har två salonger till sitt förfogande. Den här säsongen har man fått över 20 nya medlemmar, vilket är dubbelt så många som ett vanligt år.
När vi besöker Biostaden på måndagseftermiddagen visas filmen "Women Talking", som handlar om kvinnor i en religiös isolerad koloni. När det är tio minuter kvar till filmens start har över 140 personer strömmat in, och den andra salongen behöver öppnas.
– De populäraste filmerna är de som är omtalade, eller kärleksfilmer. Medlemmar får också önska filmer, och många kommer hit när en önskad film visas.
Vad är behållningen med ”smal film”?
– Jag tror att folk kan längta efter det. Inget ont om biobranschen – men man visar ju ofta väldigt breda filmer. Vi försöker rikta in oss på filmer som täcker hela världen, visar olika miljöer och tidsepoker. Man vidgar sin kulturupplevelse, säger Brita.
När vi frågar medlemmarna instämmer de i Britas bild.
Kerstin Jonsson har köpt filmkort till och från i många år. Susanne Svensson och Ulla Jaderyd har köpt filmkort för andra, respektive tredje, terminen. Och Ulla-Karin Johansson har haft filmkort i "ett par tre år". Alla säger att det bästa med filmklubben är att man får se sådana filmer man inte hittat till annars.
– Man får se filmer från andra kulturer, med andra miljöer, än de vanliga biofilmerna, säger Susanne Svensson.
Och så finns det så klart en gemenskap bland Filmstudions medlemmar.
Brita hälsar vant på alla som går in i biosalongen.
– Många känner varandra. Jag brukar stanna efter att filmen är slut och fråga vad folk tycker. Ibland är det tummen upp, ibland tummen ner, och har det varit väldigt gripande filmer kan folk ha tårar i ögonen, berättar hon.