"Anställning är inget för mig"

Iva Andersson tillhör den sortens människor som får saker gjorda. Snabbt. Hon fick ett tips av bekant om att Frälsegården sökte ny arrendator. Hon tog sig en titt och föll pladask. - När jag bodde i Tranås sa jag att när jag flyttar så blir det till östkusten, för den speciella och vackra naturen. När jag kom hit var det kärlek vid första ögonkastet. När hon tog över arrendet för drygt ett år sedan var byggnaderna tomma och nergångna och trädgården igenväxt. Nu är renoveringen i full gång och slånbärsbuskarna borta. Trädgården blommar och husen är nymålade faluröda. Stallen och hagarna är fulla av hästar, får, getter och kaniner. Visionen om en gård full av liv, dit barnfamiljer kan komma för att träffa djur och rida är snart uppfylld. - Jag jobbar från 08-24 varje dag, men jag skulle inte vilja göra någonting annat. Jag startade eget för sex år sedan och jag tänker inte vara anställd någonsin igen. Jag tycker inte om att ta order, jag vill bestämma själv vad jag ska göra. Till sin hjälp har hon två killar från Tjeckien, Lubomir Hucko, 24 år, och Jakub Navratic, 23 år. De jobbar gratis på gården i utbyte mot kost och logi. Ett sätt för dem att lära känna ett nytt land. - För mig handlar resandet om kunskap, att lära känna nya kulturer, folk och språk. Det är det jag söker, säger Lubomir.Ponnyridskolan på Belle Star Ranch, som Iva kallar sitt företag, rullar på och vid sidan av det jobbar hon som hovvårdare, ett jobb som innebär resor över nästan hela södra Sverige. Och som om det inte var tillräckligt håller hon på att starta en kaninproduktion. Ett trettiotal avelskaniner ska ökas till 70 och ge 1000 slaktdjur per år. Smultronboda i Edsbruk är partner i projektet och det är där kaninerna ska slaktas.Hon har inga problem att slakta och äta sina egna djur, men hon undviker att kela med dem som ska bli mat.- Jag köper i stort sett aldrig kött. Mina djur vet jag vad de åt, hur de levde och hur de dog. En gång sålde jag lamm till ett slakteri och följde med och såg hur de behandlades där. Efter det kommer jag aldrig mer lämna ett djur till slakt. I Edsbruk kan vi ta hand om hela processen själva. På gården finns också några får och getter, men det är mest för skojs skull. När Iva flyttade till Västrum såg hon genast till att köpa tillbaka sin gamla avelsbagge Oswald som hon hade haft på en annan gård. Oswald är en trind och social herre som gör brölande ljud när man närmar sig hagen. Han har uppnått den i fårsammanhang aktningsvärda åldern av åtta år.- Han är väldigt pratsam och kelig, men man får inte vända rumpan mot honom, då kör han huvudet i röven, han är ju trots allt en bagge, säger Iva om sin gamle kompis.

"Anställning är inget för mig"

Det var kärlek vid första mötet när Iva Andersson kom till Frälsegården, Västrum. På ett år har hon förvandlat den avsomnade gården till ett företag och mötesplats som pulserar av positiv energi.