Maskinerna mullrar fortfarande i den stora maskinhallen, och på golvet står pallar med inplastade jumborullar.
På Naxoflex, där man i dagarna fick beskedet att inget företag var berett att ta över konkursboet, jobbar ett tiotal anställda kvar för att färdigställa de sista leveranserna.
- Under tiden ska vi plocka bort allting. Allt ska vara borta till den första oktober. Det kostar konkursboet 300 000 kronor i månaden att ha kvar lokalen, säger Stefan Enqvist, platschef.
I den intilliggande lokalen är det tyst. Den stora beläggningsmaskinen, som varit själva grundstommen i Naxoflex verksamhet, står stilla. Snart ska den rivas - att flytta den enorma konstruktionen är omöjligt.
- När den här maskinen är borta så är historien om Naxoflex borta. Det här är hjärtat, själen i företaget.
Kontorslokalerna, som Naxoflex själva byggt och ägt, kommer att rivas. De mindre maskinerna plockas ner och auktioneras bort.
Stefan Enkvist tycker att det känns vemodigt att ett företag med anor långt bak i tiden försvinner. Samtidigt är han inte förvånad. När han kom in i företaget, i april, var det med uppdraget att försöka rädda en verksamhet som krisat i flera år.
- Min bild är att det varit lite dåligt skött de senaste fyra-fem, sex åren. Det har varit dålig lönsamhet. Jag tror inte riktigt att man hängt med i effektiviseringen av produktionen, man har somnat till. Fjolåret var en fullständig katastrof.
Själv hade han en del planer, men varken ägarna eller någon extern finansiär var villig att skjuta till det kapital som krävdes. Till slut strandade alla räddningsförsök.
- Någonstans går vägs ände. Det är synd att man inte upptäckte det här för två- tre år sedan, vid förra lågkonjunkturen. Man har varslat, men inte tagit tag i problemen.
Som mest har Naxoflex haft 65- 70 anställda. Många av de som är kvar har tjänat företaget i större delen av sina vuxna liv. Christina Kindström, som framför allt jobbat med att göra så kallade smalband, har varit anställd sedan 1976.
- Det här är jättetråkigt för alla. Det känns ganska hopplöst måste jag säga.
Vad som händer efter att hennes uppsägningstid gått ut vet hon inte. Kanske blir det lite kurser. Det blir tufft att gå ut i arbetslöshet, särskilt då arbetsmarknaden ser ut som den gör.
Vad kommer du att sakna mest?
- Jobbarkompisarna. Och att ha ett jobb att gå till.