– Det är klart att det känna vemodigt, jag hade hoppats att någon skulle vilja ta över efter mig. Men jag har försökt allt. Jag har säkert skickat ut ett par hundra säljbrev till urmakare och skolor. Vid ett tillfälle gick det långt, jag fick till och med handpenningen. Men det sprack, säger han.
Nu har han idkat välgörenhet genom att skänka, eller i alla fall nästan skänka, dyra instrument han har dubletter av till unga urmakare, som inte har råd att köpa det som de kan behöva. Men, visar det sig, han behåller sina favoriter. För yrkeslivet är inte helt över, trots att Göran Blomé passerat pensionsålder.
– Nej, själva butiken stänger men jag kommer fortsätta i mindre skala hemma med lite reparationer och batteribyten, tänkte jag.
Är det inte dags att sluta bara, det har du väl förtjänat?
– Nej, det är för roligt att hålla på!
Han gläds åt kunderna, och åt att kunna hjälpa till säger han. Och urmakaryrket lär behövas även i framtiden.
– Ja, herregud. Intresset för mekaniska ur är jättestort. Det har märkts, omsättningen på butiken ökar hela tiden. Det är därför det känns tråkigt att ingen kunnat ta över. Jag har inte blivit rik men vi har klarat oss bra.
Från början hette företaget "Carl Nilsson" och sysslade med ur och optik. Då låg butiken längre ner på Storgatan. Där började så småningom Olle Svensson som lärling. Det var efter honom som Göran Blomé tog över Svenssons Ur 1983.