Änkor möts över nål och tråd
Datorer kanske de inte är så insatta i, men handarbeten behärskar dessa damer till fullo. Torsdagsvännerna är en grupp änkor som träffas varannan vecka och umgås över nål och tråd.
Flinka fingrar. - Det är toppen att komma hit och vara med i gänget, säger Dannis Lööw som broderar en löpare. Foto: Anders Steiner
Foto:
Strax efter klockan ett sitter 19 eleganta damer samlade på övervåningen i Kyrkans hus i Västervik. Damerna, eller tjejerna som de föredrar att kalla sig, är väl invigda i handarbetets värld. Här diskuteras mönster, broderier, sybågar, linnetyg, garnkartor och korsstygn. Vid jul har torsdagsvännerna en basar då de säljer sina dukar och löpare. Pengarna som de får in går till välgörande ändamål för barn. Och till att köpa nytt garn. Handarbete är en bortglömd konstform tycker Anna-Britt Fransson.
- Det är inga ungdomar som gör handarbeten längre, förr broderade man till och med lakan, säger hon.
De som är värdar för dagen har dukat upp med smörgåsar och kakor. Gruppen inleder med fika innan stickor och tyger plockas fram. Mötena innebär kamratskap och är ett avbrott i vardagen.
- Det betyder väldigt mycket att få komma ut och träffa trevliga väninnor, säger Maj-Britt Nygren. Hon har varit med sedan starten 1987. Då var torsdagsvännerna en sorgegrupp men nu är det en träffpunkt för sömnad och umgänge, dock bara för änkor.
Stämningen är skämtsam och trevlig. Damerna pratar om väder och vind. Några har tagit färdtjänst hit eftersom det fortfarande är vinterväglag på gatorna. Krämpor avhandlas också, någon har ryggont.
- Jag tycker det är tråkigt när alla pratar sjukdomar, men pratar man inte sjukdomar är man inte frisk. Det läste jag i en veckotidning, säger Anna-Britt Fransson.
Så jobbar vi med nyheter