En halvtimme före intervjun ringer Anki Nilsson, hon är tio minuter sen. Morgonens möte med en företagare har dragit ut på tiden. Kan vi skjuta på intervjun lite?
På arbetsrummet två trappor upp i rådhuset har svarta labradoren Solo fått följa med matte till jobbet. Viftar på svansen, visar upp sina leksaker. Solo ska bli ledarhund och bor fram till hösten hemma hos familjen Nilsson.
– Vi är fodervärdar. Vi hade pratat om att skaffa hund länge, och tyckte att det var bra att börja så här. Sen kommer vi säkert gråta allihop när vi ska skiljas i höst.
Anki Nilsson har varit chef för Västervik Framåt i ganska precis tre år men flyttar efter sommaren till Linköping där hon fått jobb som affärsutvecklare på Skanska. Med i flytten följer man och två barn.
– Vi är i ett skede där det passar ganska bra för hela familjen att göra något annat. Rasmus ska börja gymnasiet till hösten och Jonas arbetar mycket utomlands. Han är inte beroende av att jobba i Västervik.
– För mig innebär det att jag får sitta vid förhandlingsbordet och göra affärer igen. Det är nog det jag tycker är allra roligast. Dessutom kommer jag tillbaka till byggbranschen där jag arbetat tidigare.
På Västervik Framåt är Anki Nilsson ansvarig för en verksamhet som omfattar turism, företagsutveckling och service till näringslivet. Bolaget ägs av näringslivet i Västervik och ska både locka nya företag till kommunen och få fler människor att bosätta sig här.
Det är ett brett och ibland knepigt uppdrag. För tre år sedan var verksamheten inte alls samlad i en och samma organisation som i dag.
– Vi har gjort en otrolig resa tillsammans. Vi har skapat struktur och en teamkänsla där människor från olika håll kommit ihop och jobbar åt samma håll. Det är nog det jag är allra mest nöjd med.
Vad är du minst nöjd med?
Anki Nilsson funderar lite. Det är inte lika lätt att svara på.
– Jaa, för egen del hade jag nog hoppats att jag skulle hinna träffa fler företagare så här som du och jag träffas, att sitta och prata vid ett bord. Men jag vet inte om företagarna har saknat det lika mycket. Sen finns det några projektidéer som ligger och gror. Det finns många nya möjligheter.
Även om mycket talade för att tiden var lämplig för att flytta och byta arbete, var det ändå ett svårt beslut. Anki Nilsson är uppvuxen i Västervik, gillar att segla och älskar skärgården och naturen. Familjen är rotad här och har många vänner.
– Västervik kommer alltid finnas i våra hjärtan. Vi kommer också vara här en del ledig tid. Vi har en liten stuga i skärgården och den tänker vi behålla.
Att lämna en verksamhet som går bra är också svårt. Inte minst som det finns så många viktiga utmaningar i framtiden. Anki Nilsson talar om den stora nyfikenhet, vilja och starka framtidstro som hon tycker präglar kommunen i dag
– Givetvis hade det varit roligt att få bygga vidare på det. Samtidigt är det skönt att lämna över stafettpinnen när det går riktigt bra.
Nu återstår våren och sommaren innan det är dags att ta farväl. Anki Nilsson tänker inte bli en ”lame duck”, en chef som under uppsägningstiden inte gör så mycket utan mest sitter av tiden.
– Absolut inte. Kalendern är fulltecknad. Det är business as usual.