- Det gäller delar av fabriken som inte använts på väldigt många år och som är i dåligt skick, säger Jan Eklund, fastighetsansvarig på företaget.
De två senaste vintrarna med enorma snömängder har skyndat på beslutet att sanera området.
- Snön har gått särskilt hårt åt de gamla lanternintaken. Det var uppenbart att vi måste göra något snabbt med tanke på rasrisk och framtida ännu större problem med att riva på området. Bättre att göra det nu under kontrollerade former, säger Jan Eklund.
Rivningen påbörjades i september och avslutas i november. Det är ett stort åtagande med mängder av betong, stål och trä som ska tas om hand. Materialet källsorteras och tas om hand för återvinning, vilket också reducerar rivningskostnaderna till en del.
De byggnader som rivs är gamla "beten", emaljverket och plåtverket.
När saneringen av området är klar återstår bara betongsulan på ca 6000 kvadratmeter. Den bedöms vara i bra skick och ska behållas.
- Våra ägare har sagt att den ska vara kvar om det framöver uppstår behov av att göra i ordning nya produktionslokaler, säger Jan Eklund.
Rivningen är omfattande med flera grävmaskiner i arbete på området. Men arbetet med att sanera och frakta bort rivningsresterna innebär ingen stor miljömässig påverkan.
- Allt är mycket noga undersökt innan vi fick rivningstillstånd. Största faran har legat i gamla eternitplattor, samt väggfärg som innehåller zink. Detta tas om hand separat i en första saneringsfas innan själva rivningsarbetet påbörjas, säger Jan Eklund.
En intressant historisk koppling är att det nedre bruket rivs precis 100 år efter att det övre bruket revs. Donald Öfverberg i hembygdsföreningen berättar att disponent Sven Spånberg, som två år efter det att han kom till Ankarsrum, år 1911 rev hela övre bruket med Martinverket (se faktaruta), hammarsmedjan och valsverket. Två år senare revs masugnen vid nedre bruket, som då blev slutet för den egna järnframställningen, som pågått sedan 1655.
I samband med den nu pågående rivningen har myndigheterna inte bedömt att det finns något av kulturhistoriskt värde som bör bevaras.