Ånglok, diesellok och alla möjliga vagnar

Tåg, tåg och åter tåg, det är vad det handlar om i Västervik i dagarna fyra. Järnvägen i Sverige fyller 150 år och i Västervik firas det med storkalas för alla tågälskare.

Ånglok. Herbert Pallberg, Ove Danneskog och Thomas Borum har precis kommit med ånglok från Ankarsrum och nu ska de förbereda loket för nästa tur. Foto: anders steiner

Ånglok. Herbert Pallberg, Ove Danneskog och Thomas Borum har precis kommit med ånglok från Ankarsrum och nu ska de förbereda loket för nästa tur. Foto: anders steiner

Foto:

Västervik2006-05-26 00:25
Dagen till ära hade ett lok skjutsats ner från Värmland för att alla barn (och nyfikna vuxna) skulle få prova på att köra lok. Just det här loket var ett disellok som bland annat har gått inne i Storfors bruk och växlat på godsvagnar. Numera tillhör det Värmlandståg, en intresseförening som arbetar för att bevara gamla lok och vagnar och kör resor med de gamla tågen.
- Vi brukar använda dieselloket för att växla vagnar med våra utflyktståg, berättar Dan Carlsson som är ordförande i föreningen.
Loket går inte i vanlig trafik, det går nämligen som mest i ungefär 15 kilometer i timmen. Det har tre växlar och en fotbroms!
- Det här är förmodligen det enda loket i Sverige med en fotbroms, säger Dan Carlsson.

Eftersom alla fick prova att köra passade VT:s reporter på att ta en tur. Att köra var inte så svårt, det var värre att starta och stänga av motorn. För att starta skulle man trycka på en knapp och man var tvungen att hålla knappen nedryckt precis lagom länge för att motorn skulle gå igång. Efter några misslyckade försök fick experten (Dan Carlsson) ta över för att loket skulle starta.
Men när motorn väl hade kommit igång var det inga problem. Det var bara att ställa in riktningen (framåt eller bakåt) släppa på bromsen och vrida ratten till tvåans växel. Och så gasa lite förstås. Sen lite extra gas och upp till trean så var det full fart. Motorn i loket går på 1500 och ger 50 hästkrafter. Låter inte som något att skryta med kanske, men den kan dra flera hundra ton tunga vagnar. Fast då går det inte fort förstås.

Även om det bara går i 15 kilometer i timmen så känns det som man flyger fram när man är ovan tågförare. För ett första försök är det nog en ganska lagom hög fart. Sen var jag förstås tvungen att prova tutan också. Den funkade bra.
När det inte går så fort är det inte så svårt att stanna heller. Loket bromsade in smidigt när jag trampade på bromsen och med en vridning på ratten hamnade växeln på rätt ställe, men sen kom det svåra. (För klena tidningsreportrar alltså.) Det var att få upp gas-spaken till stoppläget.
Efter lite ryck och tryck lämnade jag även denna uppgift till maskinisten.
- Den måste vara trög den här för att den inte ska åka iväg av sig själv, säger Dan Carlsson.

Alla som körde tåget fick dessutom ett diplom som bevis på att man kört lok.
Sexårige Carl Lövgren visade stolt upp diplomet han fick för sin lokkörning. Han och hans familj hade åkt ända från Vena för att komma till Västervik ock köra lok.
- Först åkte vi rälsbussen från Vena till Ankarsrum, berättar mamma Eva-Lena.
- Sen bytte vi i Ankarsrum och åkte ånglok till Västervik.
Carls syster Olivia och kompisen Alma Kennestig var också med för att köra lok men det var nog Carl som tyckte det var mest spännande.
- Jag har inte sovit inatt, säger han.
Möjligen var pappa Olof lika uppspelt för han var inte långt efter sonen, upp i loket och vinkade glatt till familjen medan Carl körde. Roligast tyckte Carl det var att stanna tåget själv, men han provade också tutan några gånger.
- Jag tutade sex gånger, säger han glatt.
Helst skulle han nog vilja stanna kvar hela dagen och köra tåg. En blivande tågförare kanske?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om