Anders Ekborg värmde publiken

Fredagens viskväll inleddes, tvärtemot torsdagen, utan teknikstrul. Allt fungerade perfekt när klockan närmade sig halv sju och kvällens förband tog plats på scenen. De som fick äran att mjuka upp vispubliken var Steve Grahn med parhästen Mattias Malm. Publiken bjöds på härligt gungande blues från en av Sveriges bästa musiker inom genren.Chefen själv, Hansi Schwarz talade sedan (nästan med tårar i ögonen) om den glädjande biljettförsäljningen som verkligen tagit fart under fredagen.- Från i går till i dag rasade det in biljettköpare. Här i kväll är det så gott som slutsålt, sade han.Den som har fått äran att vägleda den stora massan genom fredagskvällens musikaliska odyssé är radioprofilen Gun Bergbring, som bland annat är känd från Svensktoppen och Tio-i-topp. Först upp på scenen välkomnade hon ingen mindre än Christina Kjellsson. Alltså ingen dålig start för visentusiasterna som hade samlats i slottsruinen i går kväll.Hon gjorde bland annat sin egen tolkning av Deep purples Hash men med den svenska titeln Hurts om den svenska Ikea-kulturen. Alla putslustiga visor med klockrena texter föll publiken väl i smaken och det blev stora applåder.Hennes härliga melodier och roliga texter fick verkligen i gång publiken, som inte ville se henne gå av scenen, utan ställde sig upp och gav stående ovationer under sista sången om farmors gröna turban. Det var till och med många i publiken som hade tillverkat sina egna gröna turbaner som de bar när de dansade till vissångerskans musik.Därefter blev det skönsång för hela slanten när Anders Ekborg tog över. Han öppnade med en svensk version av klassikern What a wonderful world. Sedan blev det fina toner och sång från musikalen Kristina från Duvemåla, som Anders medverkade i under slutet av 1990-talet i rollen som Karl-Oskar.Han skojade om att han kanske skulle ta samtliga låtar från musikalen, vilket skulle ta en bit över fyra timmar. Men sedan kom han på att artister blir "halshuggna" om de spelar mer än 39 minuter och 40 sekunder på Visfestivalen.Kontrasten var total mellan Christina Kjellssons framträdande och Anders Ekborg. Men de kompletterade varandra väldigt bra och publiken myste till dem båda. De fick mot slutet av Anders Ekborgs framträdande höra världspremiären av I come unarmed som finns på hans kommande skiva.Publiken fick en stor föreställning av Anders. Men om man ska tro det där med 39 minuter och 40 sekunder så var det definitivt hans sista. Men det var värt det.Efter sista sången var inte ett öga torrt. Alla stod upp efter makalösa Anthem.Med den låten i ryggen blir det ju väldigt svårt för nästa artist att ta över. Man blir liksom tom inombords vid vissa stunder. Och Anders slutsång var ett sådant tillfälle.Bengt Sändh gjorde därefter ett tappert försök att få publiken tillbaka på rätt spår med sin comeback på Visfestivalscenen. Första gången han fanns på plats var under den andra festivalen 1967 tillsammans med Staffan Atterhall och Finn Zetterholm.Trots tolv års frånvaro från musiken satt takterna i från förr. Han fick igång publiken med sina fräcka texter och skämt. Trots att han själv uttryckte sina negativa känslor om att alltid vara den fräcka så körde han på med sina komiska visor till publikens jubel. Många skämt blev det också som slängdes ut till församlingen i ruinen.Sanna Carlstedt fick därefter äran att ställa sig på visscenen efter att skrattsalvorna tystnat efter Bengt Sändh.Näst på tur att underhålla publiken medan skymningen föll på var Ola Magnell. Mannen som varit med länge på de svenska vis- och rockscenerna, kanske mest känd för Påtalåten.Kvällen avslutades sedan med ett namn som Visfestivalpubliken känner väl igen. Han har gästat ruinen förr men publiken tog emot honom med glädje ändå, eller kanske tack vare alla tidigare bejublade besök, och naturligtvis för den fina visskatt som han har lämnat efter sig. Jag talar naturligtvis om Lasse Tennander.Han är faktiskt den som har bevistat Visfestivalen flest gånger av alla. Och även denna gång bjuder han publiken på en härlig kavalkad av alla låtar som han har skrivit genom åren.Under kvällen bjöds det dessutom på ett nummer utanför det ordinarie programmet. Ett hopplock av mer eller mindre kända visartister bjöd på Hootenanny singers-låtar. Efter fredagskvällen kan det bli svårt att överträffa det under lördagens avslutning. En avslutningskväll som bland annat bjuder på Jack Vreeswijk, Cajsastina Åkerström och Rikard Wolff.

Anders Ekborg värmde publiken

Till fredagens musikkväll blev det fullsatt i ruinen och det kändes att förväntningarna låg på topp. Och dem infriades, inte minst av Christina Kjellssons visor och Anders Ekborgs röst.