Amiralens anda lever vidare

Det var också under denna tid grunderna för den moderna politiska opinionsbildningen lades. Högerledaren Arvid Lindman var en pionjär. Trots sin höga ålder reste "amiralen" land och rike runt i ett tvåsitsigt propellerplan - ett snabbt men obekvämt transportmedel på den tiden - och torgtalade. Färgplanscher spreds i oräkneliga antal. Budskapen var slagkraftigt förenklade. "Havre eller arsenik?" - här drogs skiljelinjen mellan blockens ekonomiska politik på en känd affisch. Bildtexten anspelade på oseriösa hästförsäljares ovana att dopa sina djur strax innan försäljning - hästarna såg ovanligt krya ut ett tag tills de plötslig segnade ner och dog.Propaganda, kan vi säga i dag. Men det var under den här tiden grunderna lades för en form av politisk marknadsföring som skulle dominera under 1900-talet. Snärtiga budskap formulerades av politiska kommunikationsstrateger och spreds genom officiella kanaler. Bilden av partiet skulle utformas på kansliet eller på högkvarteret. Varumärket var partiets egendom.Sedan några år tillbaka är den här marknadsföringsmodellen dödförklarad, av kommunikationskonsulter såväl som partisekreterare och politiska förståsigpåare. Partierna måste våga släppa kontrollen, manar de. Väljare och gräsrötter måste engageras i det opinionsbildande arbetet, inte endast som valarbetare - att människor inte längre accepterar den rollen syns i partiernas medlemssiffror - utan välkomna att själva vara med och forma partiernas framtoning. Barack Obama och hans kampanjstab lyfts fram som ett föredöme. Det var på bloggar och i andra "sociala medier" som Obamas valvinnande profil växte fram. Inte på valstrategernas ritbord.Det ligger mycket i detta. Men ryktet om "gammelmedias" död är överdrivet. Det visar inte minst kontroversen kring TV4:as beslut, först att endast sälja reklamtid inför Europaparlamentsvalet till riksdagspartierna, och sedan, att låta junilistan annonsera, men inte Sverigedemokraterna. Miljöpartiets misslyckade försök att få också övriga riksdagspartier att tacka nej till TV4: s erbjudande är också talande. Först föll Kristdemokraterna, pressade av låga opinionssiffror, till föga. Sedan Moderaterna och Folkpartiet. Nu ser det ut som Centern och vänsterblocket kan komma att haka på. "Sociala medier" kan väl sägas utgöra ett direktdemokratiskt inslag i kampanjarbetet. Att den nya tekniken har politisk sprängkraft står bortom all tvekan. Hur demokratiskt vitaliserande den är på sikt återstår att se. Än så länge är massmedialt genomslag det viktigaste verktyget i partierna arsenal. Något av "amiralens" anda lever fortfarande.