I takt med att coronapandemin fick spridning i Sverige minskade också antalet larm till ambulansen i Västervik. Trots ett lägre antal larm var våren en svår period när personalen hela tiden fick förhålla sig till nya riktlinjer.
– Det var hysteriskt i början, berättar sjuksköterskan Carolina Schäfer.
– Nu har alla landat i rutinerna. De första månaderna var man trött i huvudet, så var det för alla, säger Hanna Scharf.
De sanitära rutinerna är omfattande – i möten med patienter som uppvisar symptom bär man helkroppsdräkt, handskar och gasmask. I sommarhettan har detta varit påfrestande. Efter varje larm saneras ambulansen med hjälp av en väteperoxidmaskin, en procedur som tar tid. Samtidigt finns det bara tre ambulanser i hela kommunen, och upptagna bilar har varit ett problem, menar flera.
De smålarm som stannade av under våren har så sakteliga börjat komma tillbaka. Personalen vittnar om att man larmas till patienter med näsblod eller ont i magen.
– Man önskar att folk tog mer eget ansvar, om det inte är absolut livsfara, säger Johan Kullander.
Det finns en oro inför vad som komma skall.
– Det är nästan värre nu. Jag skulle tro att det ligger framför oss. Om folk använder oss som transporttjänst kommer vi få det jättetufft, menar Hannes Bruhn.
Hanna Scharf tycker ändå att man klarar av de speciella omständigheterna bra.
– Jag känner spontant: det är det här vi är bäst på. Vi är vana vid att hantera smittor, vi är proffs på det, säger hon.
