Alvar Johansson, mer känd som "Alvar i Villa" har många gånger bokstavligen satt livet på spel för befolkningen på Hasselö. Det viftar han bort.
- Det bara var så, det ingick i jobbet, säger Alvar Johansson som var en av dem som skötte postgången till och från ön.
Han gjorde mycket annat också. Han slaktade, odlade frukt och grönsaker, skötte brandsynen i hela Tjust skärgård från Stora Askö och söderut, körde mjölk och fisk från öarna till Västervik och skötte filialen åt Loftahammars sparbank. Ändå är han mest känd för sin tid som handlare på Hasselö.
Affären låg i "Villa" - namnet berättar att det var ett fristående hus och alltså inte hörde till någon gård.
Strax efter midsommar träffas vi i "Villa". Alvar och hustrun Marie-Louise har firat helgen på ön i fritidshuset som Alvar inredde i "Äppelboa" samma år som han fyllde 80. "Äppelboa" är en rest från den stora fruktodlingen.
Det låter otroligt att bygga sommarstuga när man fyllt 80, men när man träffar Alvar så känns det normalt. Han hör lite dåligt annars är han mycket vital med ett avundsvärt och detaljrikt minne.
- Som mest fanns det tre affärer på ön, det var 1931, berättar Alvar Johansson. Men Eggert Pettersson slutade snart och Hasselqvist som hade affären tvärs över Sköthagen flyttade till Djursdala, strax efter.
Det fanns många året-runt-boende på ön och affären i "Villa" fanns kvar till 1970, då familjen flyttade till Västervik och Alvar blev lantbrevbärare på land. Affären var en riktig lanthandel.
Dagens affär med servering vid Hasselö sand startade som liten kiosk av Folke Moche i slutet av 1970-talet.
- Utbudet av livsmedel var inte särskilt stort, berättar Alvar Johansson. Vi förde det allra nödvändigaste som gryner, socker, salt, konserver och mjöl. När vi började sälja färdiga brödlimpor var det inte alla gubbar som var glada. De ville att kvinnorna skulle baka som de alltid gjort.
För övrigt kunde man köpa fotogen, spikar, apoteksvaror, ja det allra mesta.
Båten Boy kunde frakta 18 personer, där fanns det gott om plats för post, fisklådor och mjölkkrukor.
- Som mest hade jag 25 mjölkkrukor att hämta från öarna, berättar Alvar Johansson. I dag finns en av alla mjölkbryggor kvar, den ligger i "Mjölkränna" mellan Gränsö kanal och Hasselö.
Trots att Alvar tonar ner farligheterna han upplevt i samband med postgången vintertid så måste han medge att det hände saker.
- Det var inte lång tid vi var utan förbindelse. Antingen var det öppet åt Loftahammarshållet eller så låg isen mot Västervik. Men några dagar var det kritiskt och gick jag på skidor och kände mig för med en käpp. Jag fick gå till Ekhagen, där golfbanan är nu och sedan in till stan. När isen blev starkare tog jag min spark med skidor istället för medar.
- När isen var riktigt tjock kunde jag plocka fram min motorcykel. Men en dag på vårkanten var jag inte uppmärksam utan både lättviktaren och jag hamnade i sjön.
- Jag tog mig upp för egen maskin och motorcykeln draggade Kalle på Sladö upp. Efter 1968 hade vi snöscooter och det var ju skillnad.
- Brev, tidningar och paket hämtade folk i affären. De kom från hela övärlden runt Hasselö för att hämta, så affären blev en riktig och viktig träffpunkt.
Förutom alla andra järn som Alvar hade i elden så gav familjen plats åt sommargäster som var helinackorderade under flera veckor i sträck varje år.
- Det var lite som Hemsöborna på sätt och vis. Sommargästerna köpte sedan i flera fall upp gårdar och nu bor deras barn och barnbarn och barnbarns barn här fortfarande.
Mycket har förändrat sig sedan Alvar Johansson i "Villa" var ung, han minns när ön fick elektricitet och när hans morfar satte motor i storökan, men kärleken till hemön består och så ofta han har möjlighet tar han en sväng ut till sitt kära Hasselö. Men efter midsommar skulle han och hustrun hem till Västervik och klippa gräset...