Allt glesare mellan fiskarna i näten
Tore Martinsson, Grindö är yrkesfiskare i Tjust skärgård. Från 60-talet har han upplevt hur förutsättningarna för att bedriva yrkesfiske försämrats våldsamt. Fiskstammen har minskat, priserna har stått stilla men fastighetsskatten har exploderat och nu är sälen på väg tillbaka igen.
Skärgårdsidyll. Grindö en högsommar dag är sinnebilden av svensk skärgårdsidyll. Från börjar fanns här fyra fiskehemman. Numera finns bara en yrkesfiskare.
Foto:
- Det var naturligt att börja fiska med far, säger Tore Martinsson. När jag slutade skolan 1957 fiskade jag på heltid med far. Han tyckte att jag skulle hålla fast vid fisket och livet på ön med all den frihet det innebär. Mor hade en annan uppfattning och ville att jag skulle söka tjänst i Kustbevakningen. Hon spådde fisket en dyster framtid och hennes prognos var tyvärr alldeles för bra.
På 1960-talet fanns det gott om fisk i vattnen kring Grindö. Då var det strömming och torsk som Tore fiskade i huvudsak. Han satte strömmingsskötar och drog torsk på långrev. Han för stöttade honom med materialvård ända fram till 1975. Numera sysslar jag uteslutande med ålfiske.
- Det var bra fiske under många år. Vi landade massor av strömming och torsk. I stort sett satt en torsk på var tionde krok. Men så är det inte längre. Strömming får vi kanske ihop till husbehov liksom sik och lax. Laxar kan det bli mellan en och tio per säsong. Förra hösten blev det tre. Det är sanslöst dåligt. Torsk är ännu mer sällsynt, det kan bli någon enstaka per år. Flundrorna är för små. Gädda och abborre har aldrig funnits särskilt gott om här, men nog kunde man vara säker på att dra upp en och annan gädda som pojke. Nu kan man få hålla på länge...
- Att det skulle bli så här dåligt kunde jag aldrig föreställa mig. Nu är dessutom sälen tillbaka igen och om den etablerar sig så är det definitivt slut med fisket. Inte nog med att fångsterna blivit sämre priserna har i stort sett stått stilla. Jag har i stort sett samma nettoinkomst nu som 1975.
Något som inte stått stilla är fastighetspriserna och därmed taxeringsvärdet. År 1950 var taxeringsvärdet på Tore Martinssons fastighet 8 000 kronor. År 1979 var det 48 000 kronor och nu är det 780 000 kronor.
- Om vi inte hade haft en tomt som vi styckat undan och sålt av så hade vi inte klarat oss. Nu får vi ta av sparade pengar för att kunna leva. Inkomsterna går till skatter. Far tjänade 5 000 kronor år 1950, skulle min inkomst ligga i linje med fastighetstaxeringen så skulle jag behöva tjäna 500 000 kronor idag. Dit är det långt, kan jag lova. Vi har inga barn, men även om vi hade haft så hade de inte kunnat livnära sig på fisket. Den epoken är över. Men jag ängrar inte mitt val, att vara fiskare är ett sätt att leva. Friheten är värd allt!
Så jobbar vi med nyheter