Kirsi Sedell Masters säger att man är i full gång med att minska intergationsenheten eftersom antalet nyanlända man arbetar med minskat.
Flyktingvågen
Under åren 2015 till 2017 låg flyktingmottagandet i Västervik på ungefär 200 vuxna per år. 2018 skedde en halvering av den siffran och 2019 ytterligare en halvering. Nu är integrationsenheten på väg att anpassa organisationen till en lägre nivå.
Den nya organisationen får nio tjänster. Det ser inte ut att bli några uppsägningar. Istället kan personal inom kommunen.
Kirsi Sedell Masters kom in som ny chef för verksamheten 2017. Då var ett 20-tal personer verksamma.
– Alla var inte fast anställda. När vi genomförde projekt tog vi in folk utifrån.
Under de senaste åren har projekten till största delen genomförts av den fast anställda personalen. Vid föräldraledigheter och tjänstledigheter har man inte tagit in vikarier. På pappret har organisationen uppgått till 14 tjänster, men den sista tiden har bemanningen varit tio tjänster.
– Nu ser vi över helheten. Vad som är en basnivå för verksamheten, säger Kirsi Sedell Masters.
2020 är inte slut än, men antalet nyanlända ser ut att fortsätta minska.
– Hittills har vi tagit emot runt 25 vuxna. Vid årets slut kanske vi har kommit upp i 40, säger Kirsi Sedell Masters.
Som inom så många andra områden i samhället gör coronaviruset det svårt att göra prognoser. Det minskade tillflödet beror inte bara på en mer restriktiv flyktingpolitik. Anhöriginvandrare kan få ett beslut om uppehållstillstånd i Sverige när de befinner sig i sitt hemland, men har under den här tiden på grund av reserestriktionerna inte kunnat göra resan.
– Migrationsverket säger att det finns köer vid ambassader på olika håll i världen, och att det kan komma en propp om restriktionerna hävs.
En intressant fråga är hur bra Västervik och andra kommuner har lyckats i mottagandet av dem som kom i flyktingvågen 2015. Kirsi Sedell Masters säger att det börjar komma statistik som ger vägledning.
– I förra veckan fick vi statistik från SCB som visade hur stor andel av dem som kom till kommunen under 2016–2019, som faktiskt stannat kvar.
I Västerviks fall så har knappt 70 procent stannat. Nästan en tredjedel har flyttat vidare. Det kan låta mycket, men det är ovanligt lite för en kommun av Västerviks typ.
– I jämförbara kommuner har mellan 50 och 75 procent av de nyanlända stannat. Vi ligger på den övre delen av skalan. Då är vi ändå en kommun där det är svårt att pendla till jobb i större städer, säger Kirsi Sedell Masters, som ser siffran som ett tecken på att många av dem som kommit hit också har lyckats rota sig här.
Allra högst andel nyanlända som stannar har storstadskommunerna.
Under de första två åren är det Arbetsförmedlingen som har etableringsansvaret för de nyanlända. Kommunens del av ansvaret rör bara några områden.
– Vi ska ordna bostad, SFI (Svenska för invandrare. reds. anm.), samhällsorientering och under den första tiden, innan ersättningen från Arbetsförmedlingen kommit igång, ska vi se till att de klarar uppehälle och hyra, säger Kirsi Sedell Masters.
Enligt henne har Västervik självmant valt att ta på sig ett större uppdrag.
– Politiker och högre tjänstemän har sett behovet att vi ska jobba med integration på flera nivåer.
Som exempel tar hon att kommunen inte bara jobbar med de nyanlända, utan till exempel stöttar arbetsgivare som kan tänka sig att ta emot nyanlända, till exempel om seminarier om kultur- och mångfaldsfrågor i arbetslivet.
– I Västerviks kommun har vi ett samarbete med Arbetsförmedlingen och flera andra aktörer i ett projekt som vi kallar för 100 procent.
Tanken bakom projektet är att den som är ny i Västervik ska erbjudas ett paket av anpassade åtgärder under de första sex månaderna.
– Det innehåller bland annat samhällsorientering, SFI, något vi kallar för föräldraskap i Sverige, arbetslivsorientering och studiebesök. Vi har utbildning i digitala verktyg eftersom väldigt mycket hanteras över mobilen eller datorn.
Coronapandemin har inneburit ett bakslag. Viss undervisning har fått vila. Att bedriva undervisning för nyanlända kan vara svårt på distans. Sitter eleverna hemma var för sig har de inte samma möjlighet att ta hjälp av varandra. Tidigare har Västerviks kommun haft språkstödjare på plats i klassrummen som kunnat hjälpa eleverna att hänga med i lektionerna i samhällsorientering. Även det blir svårare på distans.
Det är inte heller självklart att de nyanlända har tillgång till datorer och uppkoppling som är anpassade för distansundervisning.
– Det har haltat under corona, men nu är vi på G igen, säger Kirsi Sedell Masters. I vecka 45 ska projektet 100 procent vara i full gång.
Vad önskar hon sig för att integrationsarbetet ska fungera ännu bättre framöver?
– Integration kan inte vara någon parallell verksamhet, den behöver finnas med överallt.
Hon lyfter fram ett exempel. Integrationsverksamheten blev uppringd av Bostadsbolaget. I samband med att ett bostadsområde i kommunen jubilerar ville det kommunala bolaget engagera även de nyanlända i ett projekt för att skapa engagemang i området.
– Vi har kommit en bit på vägen när även bolagen tänker på hur de kan involvera nyanlända i gemenskapen. När det gäller integration kan vi inte släppa taget och tänka att nu är vi färdiga. Vi måste hålla i och skapa möten mellan människor från andra delar av världen och människor födda i Sverige.
Hon säger att inkluderas inte människor i varandras liv och verkligheter då kommer segregationen.
– Då finns det risk för social oro av det slag som vi sett på andra håll i landet.
Kirsi Sedell Masters kom till integrationsenheten i Västervik 2017. Hon var alltså inte med om den allra mest akuta fasen.
Vad är hennes intryck av hur Västervik klarade flyktingkrisen?
– Jag vill säga att de i stort gjorde ett bra jobb.
Ett problem som hon uppfattat är att när tillströmningen var som störst uppstod det köbildning till insatserna. Västervik var inte unikt på den punkten. Problemen med att nyanlända fick vänta på insatser var ännu större på andra håll.
– Det är viktigt att de som kommer hit snabbt får en bra start, och får de verktyg som de behöver. Det är viktigt både för individen och för samhället att man kan ta vara på den entusiasm som finns när de kommit till Sverige.
Hon varnar för att samhället slår sig till ro nu när inflödet minskar.
– Det är viktigt att man håller i de system, och de samarbeten som har byggt upp, även om det sker i mindre skala. Kommer det en ny våg blir det lättare om det finns ett färdigbyggt system på plats.