Alliansen jobbar på arbetslinjen
När statsminister Reinfeldt intervjuades av en kvällstidning fick han välja sin drömrubrik för vad det skulle stå på löpsedlarna dagen efter valet 2010.
Alliansen omvald". Måndagens presentation av höstbudgeten slår fast det ännu en gång: det är arbetslinjen som gäller - också inför det kommande valåret. Det är en utmaning som heter duga. Särskilt med tanke på att arbetslöshetssiffrorna stadigt stiger och man räknar med att en halv miljon människor kommer stå utan arbete vid slutet av nästa år. Hur ska man lyckas behålla fortsatt förtroende för arbetslinjen i ett sådant läge? Till att börja med satsar man naturligtvis på den majoritet av väljarna som faktiskt redan har arbete. En väsentlig skillnad mellan regeringens arbetslinje och den så kallade arbetspolitik Östros menar att oppositionen är förmögen till, är att den förra redan i dag har gett konkret utdelning hos Svensson. Trots att det handlar om tusenlappar i månaden kritiseras regeringen för att det inte hjälper den som står utanför arbetslivet. Genom att ha infriat löften från förra valet ligger allianspartierna steget före vänstern, som inte tycks ha så mycket mer än klagosång att erbjuda som alternativ. Finansminister Borg driver med oppositionens kritik som sällan varieras. När finansministern ironiskt skallar "För lite, för magert, för klent" i riksdagssalen får man intrycket att det här kan rent av bli en slagdänga inför valåret. Regeringen står inte heller utan alternativ för de arbetslösa. Man satsar nu på att ta fram praktikplatser, jobb- coaching och yrkesvux. "Det finns ingen mirakelkur" säger Borg men med stöd och motivation står man bättre rustad när det vänder. Det ligger något i det. I stället för att passivisera människor så etablerar man alternativ, som i sig inte är ekvivalent med arbete, men som ger förhoppning om att tiden som arbetslös är övergående.Arbetslöshetssiffrorna har varierat kraftigt under Sveriges moderna historia, under några år under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet var de så låga som omkring två procent. Till viss del handlar det också om hur man räknar arbetslösa, ganska nyligen antogs en internationell definition. Men oavsett hur man räknar, tänk om man kunde tala om en nollvision i arbetspolitik? För trots allt är det annars ganska lätt hänt att människor blir till siffror och siffror tenderar att vårdslöst kastas omkring i debatter. Borg talade också om den grundläggande frågan om varaktighet i arbetslinjen som måste lösas. För att nå dit måste man ha mål som, när krisen lättar, motiverar arbetet med att få så många som möjligt att försörja sig själva. Nollvisionen från motorvägarna kunde därför få lånas in i arbetspolitiken. Att vi når den där nollan kommer kanske ingen finansminister kunna lova, men det är ett sätt att tänka som skulle göra arbetslinjen varaktig.
Så jobbar vi med nyheter