"Alla gatubarnen kan bli mätta av 25 spänn"

Att inte få gå ensam när det är mörkt, att leva på ett barnhem och att äta med händerna på gatan. Det låter kanske inte lockande för många men för Charlotte Hilmersson från Västervik är det drömlivet. Efter sommaren ska hon tillbaka till barnhemmet i Tanzania där hon praktiserat och den här gången stannar hon på obestämd tid.

Nu har de fått ordentliga myggnät men innan flög det in mängder av myggor.  Privatfoto: Carina Wåhlstedt

Nu har de fått ordentliga myggnät men innan flög det in mängder av myggor. Privatfoto: Carina Wåhlstedt

Foto:

Västervik2011-07-05 00:00

Charlotte Hilmersson är utbildad behandlingspedagog och när hon skulle göra sin praktik fick hon chansen att göra verklighet av sina drömmar om att volontärarbeta. I Tanzania fanns ett barnhem där Carina Wåhlstedt, som också gått samma utbildning, jobbade. Barnhemmet startades upp av Sven Strömberg från Pingstkyrkan i Umeå och drivs nu av Carina och Mr. William som kommer från Tanzania.

Lotta tycker att det är ett underbart jobb, samtidigt som det är väldigt svårt.

- Jag jobbar i själva barnhemmet och Carina jobbar med gatubarnen. Det är svårt att räcka till åt alla barn och många av volontärerna fastnar direkt för de små, de får nästan all uppmärksamhet. Vi som åkte ner i januari försökte se alla men det är svårt. De här barnen kräver så mycket uppmärksamhet och kärlek. Det är väldigt jobbigt när barnen inte vet om de ska få mat för dagen, paniken man ser i deras ögon är hemsk.

- Det är fantastiskt när man ser en förändring hos barnen, att de vågar lita på en. Vi måste bevisa de primära behoven för dem, bevisa att de får mat och att de får uppmärksamhet, säger Carina.

Charlotte, vad hade du för förväntningar innan du åkte ner?
- Jag trodde nog att det skulle vara jobbigt men givande och allt jag funderade på innan fick jag uppleva där. Man lär sig se det positiva efter ett tag och det trodde jag inte från början. Hade de här barnen levt i Sverige hade deras situation varit katastrofal men i Tanzania kan man ändå se att gatubarnen fått ett ganska bra liv. Dessutom får man helt nya perspektiv, man retar inte upp sig på så´nt man retade sig på innan. Nu tänker jag mer "jaha, i dag funkar inte datorn, då tar jag det i morgon istället".

Carina berättar om landet Tanzania och säger att det är vackert.

- Det är vacker natur och vi ser Kilimanjaro torna upp sig bakom molnen från barnhemmet. Men det är väldigt varmt och torrt. Vi har två regnperioder, en kortare runt jul och en längre från februari till juni. Då kan det regna konstant och eftersom vi inte har asfalterade vägar blir det väldigt lerigt.

Finns det några faror?
- Man kan bli rånad. Man ska inte gå själv på gatorna när det är mörkt. Många där nere tror att alla vita har mycket pengar, säger Carina.

Begreppet "mycket pengar" skiljer sig en aning i Tanzania och Sverige. Carina berättar att det finns lyxrestauranger som många turister går till men som befolkningen aldrig skulle ha råd med. Där kostar en stor måltid 50 svenska kronor.

- Vi som är där och jobbar bor med barnen och lever det liv de lever. Vi går inte ut och äter på restauranger, vi vet att alla gatubarnen kan bli mätta i magen av 25 spänn, säger Charlotte.

Charlotte tycker att många fler borde åka och volontärarbeta.

-Många tonåringar borde prova på det, all stress försvinner, det existerar liksom inte där. Hakuna Matata.

Längtar du tillbaka?
- Varje dag. Efter sommaren åker jag dit igen, den här gången på obestämd tid.

Personligt

Namn: Charlotte Hilmersson

Ålder: 22.

Intressen: Spendera tid med vänner.

Lyssnar helst på: När jag vill tänka tillbaka på barnen i Tanzania lyssnar jag på Waka Waka med Shakira. Alla sjöng den där.

Läser helst: Romaner och självbiografier. Jag läste Den vita massajen när jag kom hem från Afrika.

Det bästa med Västervik: Havet. det saknade jag i Tanzania.

Det bästa med Tanzania: Barnen, jag saknar dem varje dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om