Alla blickar på Kina som inte vill synas

I dagens utrikeskolumn skriver Bo Ture Larsson om Kina och världspolitiken.

Västervik2008-11-17 00:07
Bo Ture Larsson
Nyss lät Kina förstå att världskrisen inte betydde något speciellt för en ekonomi som vant sig vid en tillväxt på 10 procent om året och beräknas vara lika stor som USA:s till år 2020.Men häromdagen kom ett krispaket. Det sägs att Kina behöver en tillväxt på 8 procent för att inte arbetslösheten ska öka. Frågetecken kan sättas inför vilket genomslag krispaketet kan få, när omvärldens efterfrågan hur som helst minskar. Men en sak kan Peking vara förvissat om: hela världen hoppas att Kina lyckas. Alla vill vara vän med Kina. Helheten, en regim uppfattad som rimligt effektiv och resonabel, anses viktigare än detaljer som Tibet och Taiwan, mänskliga rättigheter och ekonomisk kolonialism. För en generation sedan tävlade Kina med Sovjet om att leda alla USA:s fiender i världen. I dag är Kina som en partner till USA. Under kalla kriget fanns två poler i global politik, USA med sin makt på alla områden, men även Sovjet i kraft av sin militära styrka.I USA talas alltjämt om landets ledarskap och ansvar för världens öden. Rysslands ledare sticker inte under stol med sina ambitioner och EU har i alla fall en diskussion om hur dess makt som kollektiv skall brukas. Men om det inte är ett OS verkar Kina vilja uppträda enligt finansfamiljen Wallenbergs motto "Att vara utan att synas". Även utan att få sina kort synade. Det är lite svårt, när hela världens blickar riktas mot Kina, som nu vid det ekonomiska toppmötet i Washington 14-15 november. När president Bush trädde till 2001 funderades det i hans krets på vad som var farligast framöver för USA. Kina, med sin diktatur, hot mot Taiwan, upprustning, ekonomiska tillväxt med dammsugning av råvaror och aggressiv export, tilldelades en framträdande plats. Ett första test på relationerna blev tillbudet i april 2001, när ett amerikanskt spaningsplan landade på ön Hainan efter en kollision med ett kinesiskt plan över havet. Sedan kom 11 september. Kina solidariserade sig med USA i kriget mot terrorismen. När andra länder och i FN:s säkerhetsråd Ryssland och Frankrike motarbetade och sedan kritiserade USA:s anfall mot Saddam Husseins Irak 2003 höll Kina en låg profil. Kanske ett resultat härav: häromdagen fick Kina förnyat kontrakt på utveckling av ett oljefält söder om Bagdad, enligt ett avtal som först ingicks med Saddam Hussein och nu omförhandlats med Iraks regering. Relationerna Kina-USA har sedan 2001 upplevt sin längta stabila period sedan kalla krigets slut. USA släppte in Kina i världshandelsorganisationen WTO. Ryssland står alltjämt utanför. Trots att USA och Kina sakligt sett haft motsättningar jämförbara med dem mellan USA och Ryssland har man undvikit ord och tonfall som skapar sin egen negativa dynamik. Bushs senaste finansminister Henry Paulson, gammal Kina-expert, inledde 2006 en dialog avsedd att främja USA:s intressen i en relation som bidragit enormt till Kinas utveckling och skapat ett djupt ömsesidigt beroende. På ömse sidor om Stilla oceanen diskuteras om det ekonomiska samarbetets betydelse för förtroende även inom säkerhetspolitiken. Hur som helst har Kina under Bush gått från att betraktas som USA:s hotfulla rival till rollen som tänkbar strategisk partner. För Kina har USA gått från rollen som rival, i närområdet, och globalt, till objektivt sett en motor i landets utveckling till global betydelse. I perspektivet av Mellanöstern med mera kan relationen med Kina ses som framgång för president Bush. Blir fortsättningen god under Obama lär Bush få en stjärna i historieboken.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!