"All trygghet bara försvann"
Västerviksfamilj berättar om sin svåra tid efter villabranden.
Det säger Pia Elb i Västervik. Natten till måndagen den 29 september förstördes familjens villa på Rullstensvägen i Västervik av en katastrofal brand.
Som tur var vaknade äldste sonen Andreas, 15, av det sprakande ljudet från eldslågorna. Han skrek snabbt till mamma och lillebror Rasmus, 11, att vakna.
Pappa Peder jobbade vid branden nattskift på Gunnebo Bruk.
På fredagen samma vecka hade familjen Elb efter intensivt sökande funnit en fyrarummare på Perugatan där de tillfälligt ska bo fram till juni nästa år, då det nya huset ska vara uppfört.
I våningen finns inte så mycket. Det mesta av möbler och andra prylar har lånats ihop av släktingar och vänner. I hörnen står kartonger med det som familjen hann rädda.
En stor del av deras tidigare liv är utplånat. Kvar finns dock några viktiga videofilmer med barnen när de var små.
- Den första tiden kändes allt så overkligt. All trygghet bara försvann. Vi hade inte längre någon fast punkt i tillvaron. Det var jobbigt och deprimerande.
Sedan räddningstjänsten larmats ringde Pia till Peders jobb.
- Vi var bara två som jobbade denna natt och vi kände båda ett hugg i magen när telefonen ringde klockan 03.15. Vi förstod ju genast att något allvarligt hänt, men visste inte vem av oss två samtalet var till.
- Jobbarkompisen svarade och kom springande till mig och ropade att något fruktansvärt inträffat. Jag blev förstås knäsvag.
Några minuter senare kom polisen och hämtade Peder i Gunnebo. Det gick fort hem till det brinnande huset på Jenny.
- Redan under vägen ringde räddningsledaren till polisbilen och sade att det nu var bråttom om vi ville gå in i huset och rädda några speciella föremål.
- Räddningsledaren beklagade att huset var övertänt och att de skulle bli tvingade att fullständigt dränka det med vatten.
Branden startade i övervåningen och spred sig uppåt genom vind och tak. Räddningsmanskapet insåg att en övertändning var att vänta inom några få minuter.
- Vi rusade in i nedervåningen och bar ut grejer. Jag blev chockad när jag upptäckte att det första jag burit ut var ett ett par gamla skor, säger Peder.
Under de närmaste minutrarna hann familjen få ut skrivbordet med alla viktiga papper och handlingar. Räddningsmanskapet bar även ut det fina vitrinskåpet med massor av porslin och fina glas i.
- De var helt suveräna. Inte ett glas gick sönder, eller ens tippade omkull inne i skåpet!
Efter en stund var hela gräsmattan full av föremål som burits ut från den brinnande villan.
Familjen Elb känner idag djup tacksamhet mot såväl räddningstjänsten som mot Länsförsäkringar för det bemötande de fick från första stund.
- Räddningsledaren pratade lugnt med oss hela tiden och informerade om allt. Det var betydelsefulla krissamtal för oss. Vi fick varmt kaffe och frallor medans de släckte.
- Försäkringsbolaget har ställt upp till 110 procent under de jobbiga månader som varit efter branden.
Det mest akuta problemet blev att de flesta i familjen saknade kläder.
- Vi hade ju bara det vi stod och gick i.
I efterhand har de fått tillbaka både en del kläder och möbler från det saneringsföretag som tvättat och ozongasat bort den kväljande brandröklukten.
Första natten i lägenheten på Perugatan minns familjen väl. Våningen var nästan tom, med bara några hoplånade madrasser, lampor och en säng.
Men alla fanns där tillsammans och vid liv.
- Det var en oerhört skön känsla, en enorm lycka. Nu låg vi här allihop i vår egen, nya bostad, säger Peder Elb.
- Fast det var ju lite ovanliga ljud och lukter, tillägger sonen Rasmus.
Redan när familjen flyttade in i lägenheten stod Andreas kompisar och väntade utanför. För Andreas var detta stor lycka, att kompisarna fanns kvar. De sov över hos Andreas hela helgen.
Peder och Pia Elb hade fullvärdesförsäkring och kommer att få ett nytt hus uppfört på sin tomt. De har redan varit och tittat på olika villor.
- I juni månad har de lovat oss att allt sa vara klart för inflyttning i det nya huset. Det blir ljusgrönt som det gamla och som det kvarvarande garaget och förrådet.
Så jobbar vi med nyheter