Äldres uppdrag: att reflektera

Bodil Jönsson, författare och professor i fysik har skrivit en rad böcker om tid och vår förståelse för den. Som nybliven pensionär problematiserar hon den gängse bilden av den modernt ungdomliga och aktiva pensionären. Jönsson ställer den nödvändiga frågan om vem som ska reflektera över de äldres livserfarenheter om de äldre själva förväntas vara så aktiva att de inte har tid för det grubblande som behövs - för att dra värdefulla slutsatser av olika livshändelser och val. Hon antyder att människan har ett evolutionärt uppdrag att reflektera.Samhället i stort brukar anklagas för att vara åldersdiskriminerande och visst stämmer det att ungdomen i mångt och mycket är ett ideal och en period i livet som många gärna vill dra ut på. Ungdomsdyrkan är något som har funnits genom alla tider, med skillnaden att den alltid har balanserats av en naturlig respekt för den äldre generationens förvärvade visdom. Här har det skett en radikal förändring, då äldre generationens kunskaper inte längre värderas på samma sätt.Misstron mot den äldre generationens livsvisdom handlar delvis om hur framtidsfokuserade vi är. Allt som vi känner till kan och ska bli bättre. Att tillvaron och människan har begränsningar tycks inte riktigt finnas med på kartan. Men samtidigt, något paradoxalt, så ifrågasätter allt fler hetsen att hänga med i alla snabba vändningar privat och yrkesmässigt.Få är nöjda med en ekorrhjulstillvaro, men inser samtidigt inte det egna ansvaret för att inte fastna i olycksamma spår. Det är fullt möjligt att hinna betänka sitt liv medan det pågår för fullt, men det krävs att vi slutar ödsla tid på skapade behov. Att ständigt kontrollera sin almanacka, mobil eller nyheterna eldar på förväntan om att något nytt måste hända varje sekund. Som om tillvaron behöver uppdateras för att fortsätta existera.Det brukar ju heta att barnens arbete är leken, så varför inte börja kalla pensionärernas arbete för reflektion? Risken med att inte ens de som, efter avslutat yrkesliv faktiskt har mer tid att förfoga över, använder den till att reflektera, är att en massa kunskaper och erfarenheter blir värdelösa. I längden innebär det färre möjligheter för människan att lära av historien. Det är dags att ta tillvara på den visdomskälla som finns överallt mitt ibland oss. Gör vi det så uppnår vi kanske så småningom den där balansen som så många talar så lyriskt om.

Äldres uppdrag: att reflektera

Ju äldre befolkning ett land har desto klokare borde nationen som helhet vara. Hur tar vi tillvara på den äldre generationens kunskaper och erfarenheter? Och hur förvaltar de själva dessa tillgångar?