Äldreboende anmält

Två döttrar har anmält Annagården till Socialstyrelsen för brister i standarden angående boendet där deras mamma spenderade sin sista tid.  - Vi skäms över att det fortfarande finns de som bor kvar på detta sätt, skriver de i sin anmälan.

Standarden på mammans rum var under all kritik enligt döttrarna.FOTO: PRIVAT

Standarden på mammans rum var under all kritik enligt döttrarna.FOTO: PRIVAT

Foto: Privat

Västervik2010-09-14 06:37
Annagården i Västervik gjordes om från korttidsboende till särskilt boende år 2008. Kommunen fick dispens från länsstyrelsen att få ha samma standard som innan under de tre kommande åren. Två döttrar, vars mamma bodde på avdelning Fiskaren på Annagården under våren 2010, har nu anmält boendet utifrån dess standard, utrymme, samt utifrån att ett särskilt boende ska utgöra en fullvärdig bostad. - Vi hävdar att även om dispensen finns gäller nuvarande lagstiftning som säger att en individuell bedömning ska göras utifrån varje enskilt fall. Det är den enskildes behov som ska styra. Någon dispens ifrån det kan aldrig ges. En dispens torde ej heller omfatta att normalt underhåll inte ska vidtas, skriver systrarna som vill vara anonyma. Mammans lägenhet på Annagården var 17 kvadratmeter inklusive toalett, vilket enligt dem var för lite då hon behövde ha tillgång till en specialrullstol och en lift. - Hon hade naturligtvis även behov av duschutrymme, personliga möbler, personliga saker, kläder samt utrymme för oss barn att vistas med henne, berättar dem och fortsätter: - Lägenheten hade vad som såg ut som blodfläckar på väggarna. Målningarna var avskavda, det var hål i väggarna och man fick inte ta dit några möbler. Ville man ha en tv skulle det, på grund av utrymmesskäl, vara en så kallad platt-tv. Det fanns ingen dusch eller annat hygienutrymme i lägenheten och rummet för anhöriga är så kallt vintertid att det bara går att vistas där med ytterkläder på. Systrarna menar att de blev tvungna att tacka ja till det boendet. - Ja, boendesamordnaren ringde och frågade om vi var intresserade av ett rum i Hjorted, men det skulle bli tokigt för både oss anhöriga och mammas väninnor. Dessutom ville vi ha en lägenhet och inte bara ett rum. Samordnaren sa att man kunde tacka nej hur många gånger som helst, men helt plötsligt fanns det bara den här lägenheten som vi var tvungna att ta. Döttrarna vill inte klaga på själva vården eller på personalen, men kräver alltså en förändring i boendet. - Vi hävdar att den standard och det utrymme som vår mamma hade inte är värdigt, och att hennes behov på det sättet inte tillgodosågs. Vi skämdes inför henne att hon skulle vistas i det där rummet som vi var tvungna att acceptera. Vår mamma som var så noga med sin integritet och att ha det vackert omkring sig. Mamman avled den 17 maj och fick alltså spendera sin sista tid i ett litet rum med, till synes, blodfläckar på väggarna. - Vi skäms över att det fortfarande finns de som bor kvar på detta sätt, som på en gammal institution. De äldre som bor där reduceras till objekt. Ingen kan umgås där, avslutar döttrarna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om