I år har det varit mer att göra än vanligt på det privata planet, både med jobb och familj men Albin Sandell bestämde sig för att återigen lägga ut ett meddelande i en FB-gruppen "Västervik...Köp, byt, sälj" där han erbjuder sin hjälp till en eller ett par som är behov av stöd.
– Tidigare år har jag köpt tv-spel, men det kan också handla om Trisslotter eller något sådan. En gång köpte jag kläder men det blir för svårt med storlekar. Jag fick köpa samma kläder i sju storlekar tillslut.
– Men i år blir det svårt att hinna. Istället ska jag försöka köpa exempelvis presentkort på julmat på någon mataffär eller så. Men vi får se vad det finns för behov.
Behov finns.
Det tog inte lång tid efter att han lagt ut sitt meddelade innan hans inkorg fick fart. Bara några timmar senare hade 30 meddelanden kommit.
Och i det ligger ett dilemma.
– Det är jobbigt. Man måste ha ett system för att kunna sålla bland alla de här behoven, och det är svårt. Många kommer ju bli utan, jag kan inte hjälpa alla.
Han inser att han får inblick i en sida av samhället där allt inte fungerar, där arbetslösa och sjukskrivna och ensamstående med barn har det tufft, långt mycket tuffare än många faktiskt tror. Jobbigt, så klart men han tror att han är lite bättre rustad än många andra.
– Jag reser runt hela landet, jag jobbar med att installera energimätare och andra saker i bostäder. Jag har nog varit i tusentals lägenheter, också i utsatta områden. Då får man se allt mellan himmel och jord, jag har sett det mesta. Så jag är ganska van. Men det är klart att det påverkar mig, det är svårt att släppa.
Men varför gör du det här, varför utsätta sig?
– Mycket är det för barnen, det är deras högtid. När de som inte har något ser att "alla" andra har, måste det vara jättejobbigt. Även för föräldrar som går runt med dåligt samvete för att de inte kan ge sina barn julklappar. Jag har själv barn och kan inte riktigt sätta mig in i hur det måste kännas.
Vad är det du vill uppnå?
– Det får väl ses som en uppmaning till andra att hjälpa till med de som de kan, "gör något för din granne", tänker jag.
– Samtidigt är det här en sak jag gör en gång om året. Det är många andra som arbetar långt mycket mer med det här än vad jag gör, året om, det är bara beundransvärt. Men jag gör det jag kan, och hoppas att alla andra ska göra det med.